ma. Det vore ståndet icke värdigt, att nu rångå sitt en gång fattade beslut. Landtmarskalken — som i parentes sagdt, här har för vana att sjelf begära votering — ville ha frågan afgjord genom omröstning. Hr Lagerberg förde emellertid ståndet till minnes det formvidriga deri, att fatta beslut om upphäfvande af ett förut fattadt beslut, och landtmarskalken förklarade då, ott det icke varit hans afsigt att ståndet ekulle fatta beslut; han hade blott velatinhemta ståndets tanka för att kunna leda diskussionen. En diskussion i ämnet följde derpå och resultatet blef att med stor majoritet beslöts, att något återgående af det förra beslutet ej ifrågakom, men att etåndet skulle tillsätta äfven ett enskildt besvärsutskott. Medan dessa förhandlingar pågiago, infann sig emellertid en deputation från borgarståndet, meddelande att detta stånd återtagit sitt beslut om ett allmänt besvärsutskott. Det återstår att se huru, med anledning häraf, det sålunda i sjelfva verket far med det gemensamma besvärsutskottet. et inses lätt att man, genom undanrödjandet af detta utskott, vill försvåra åstadkommandet af petitioner, afgifna af ständerna gemensamt, med andra ord, man vill. om ke helt och hållet undertrycka petitionsrätten, dock i möjligaste måtto omöjliggöra dess utöfning. En tilldragelse, stående i ett visst sanband med landtdagsförhandlingarne, har i dessa dagar väckt mycken uppmärksamhet härstädes. Redan i sistl. Maj månad tillsattes af styrelsen en at 8 personer bestående bank-komitt, som skulle sammanträda härstädes den 5 i denna månad. Då pu komiterade på utsatt tid infunno sig och hade sitt första sammanträde, uppstod naturligtvis fråga om hvad som skulle blifva föremål för komitene verksomhet. Ordföranden upplyste dä, att han af enskilda ledamöter af senaten erfarit, att komittens tillsättning vore ett misstag, och att den pu icke hade något annat att göra än att åter upplösa sig. Förbållandet lärer också vara, att då man hade vändt sig till senator Trapp för att få upplysning om hvad komiten borde företaga, hade han svarat: SAh, det der är ett misstag, det är ett pälitt af Born? Hr Born åter, tillfrågad i ämnet, skall ha förklarat hela komitå-tillställningen för en dumhet, som bade till upp hofsman — hr Trapp. Emellertid syntes komittrade sinnade att, på grund at de erhällna muntliga upplysningarne, anse sitt uppdrag såsom icke exi sterande, då en bland dem, professor Pal mån, tog till ordet och förklarade, att ban hade sitt i laglig ordning affattade förordnande på fickan; att han vore van att ordentligen utföra de uppdrag, som gåfves honom, vore det än obetydliga kommunalbestyr; att han så mycket mer funne sig förpligtad att göra det nu då uppdraget vore lemnadt af regeringen. Hvad beträffade föremålet för komitens verksamhet, ansåg hun, att i afseende å gällande förordningar rörande banken vore icke mycket att anmärka; men deremot borde komiien hafva sig angeläget att utreda huru det förhölle sig med sjelfva grundvalarne för bankens verksamhet, den åt banken anslagna fond af 2 millioner rubel, som staten tillegnat sig och behållit. Hr Palmån blef dock ensam om sin mening. Ölriga komiterade ansågo, att då regeringen redan till ständerna aflätit proposition i Dankfrägan, så hade komitn Ingenting vidare att beställa, utan blef alltså dess första sammanträde äfven det sista. Emellertid har prof. Palmån blifvit utsedd till sekreterare i bankoutskottet och torde der få tillfälle att tillgodogöra den ännedom om bankväsendet, som han förskaffat sig i och för sitt komituppdrag. En annan af de mest eminenta förmåkorua härstädes, professor Rosenborg, har biifvit sekreterare i ekonomiutskoitet. Hr B. har nyligen af trycket utgifvit en serie af föreläsningar Om riksdagar?, utredande, jemte det svenska riksdagsväsendets historiska utvecklipg, hvad som kan anses genom lag och praxis vara för närvarande i Finland gällande med afseende på ständernas rätligheter, arbetssätt m. m. Man spårar hela arbetet igenom de afgjordt frisinnade åsigter författaren hyllar. I afseende å pressfrågen bar icke något nytt officielt tillgörande försports, men fakiskt är, att tidningarne nu meddela korta referater aflandtdagsförhandlingarne, utan att de blifvit, enligt censurordonnansen, af ståndens eekreterare bekräftade, och att de äfven så småningom börja kommentera tilldragelserna vid landtdagen, utan att sådana uppsatser strykas af censuren. De grundsatser, som leda denna myndighet vid handhafvandet af pennan eller sudden äro för öfrigt mycket svåra att utfunlera. Af de meddelanden, som på sista iden afgått härifrån till Sverge och derifrån nit återkommit i tryck, är det egentligen några mycket oskyldiga anekdoter, sow anetts antingen så anstötliga eller så s mvällsomstörtande, att de mäst döljas för finka läsares ögon. Ni erinrar er utsrykninen af den lilla episoden i hr Wetterhoffs erättelse om sammanträffandet med furst sortschakoff. Till och med några anspellingar på detta ämne i Kapten Puff? ha lifvit vederbörligen öfversuddade. Enaanda öde kar träftat den lilla anekdot jag ett af mina bref berättade om det samtal. om förmäldes ha egt rum mellan hrr Schuln och Heimbirger i censurfrågan. (Forts. följer.) I Feedrelandet för sistlidne onsdag) äses: 4Afslutandet af det nordiska försvarsförmundet kan, enligt hvad vi erfara, nu be