— Den genialiske, men excentriske öfverrättssakföraren O. Vinje (Dölen) var nyligen, i betraktande af hans kännedom om folk och fäv, inbjuden till ett landtbruksmöte i norska staden Hamar. Vid den dertill hörande kreatursex ositionen och premieutdelningen höll Vinje i fria luften till den samlade folkmassan ett tal, som väckte lifligt bifall. Han talade om det märkliga och vigtiga deri att den allmänna grundsatsen, att utmärkta individer böra belönas, numera stigit ned äfven till djurverlden. En premie på en ko — eade han — är dettamma som ett ordenstecken på en statens tjenare, och den bekransade oxen är dettamma som statsmannen betäckt med band och ordvar. Det är dupgligheten som belönas, den goda racen, det förträffliga afvelsdjuret, det stora och goda slaget, Grundtanken är precis dens.mma och alståndet är icke så stort som man i allmänhet tänker. Djurkroiseripgen verkar äfven tillbaka på menniskolifvet, i det man ter och mer skall inse det oförnuftiga i att gilta sig blott och bart för