Aftonbladet – 10 oktober 1863, sida 2

använda medel, ovärdiga för en person, tillhörande er ädla ätt. Han nyttjade de lumpnaste förevändningar för att bereda sig möten af detta slog, och när abben af Koisguerin kom att hålla mig sällskop, var det endast för att göra mig förklaringar af en ännu mera upprörande beskaffenhet Hen vågade att yttra till rig ord, som jag aldrig trott mig någonsin blifva nödgad att höra, ord, som jag icke en gäng vill upprepa, allraminst här, hvarest döden satt gin alivarsamma prägel på allt som omgifver oss. Hans tal var väl icke stäldt direkte till mig. han antydde endast i allmänna ordalag hvilka ytterliga medel kärleken kunde förmå et kraftigt och våldsamt sinne att tillgripa: men hons mening vär uppenbart alt låla mig förstå hvartill han sjelf vore i stånd, och ibland de lidelsefulla uttrycken saknades icke dolda hotelser. Ljudet af hans röst, elden i hans blick blefvo snart ett föremål för min iasa. Jag Insäg alt jag uu var mera i hang våld än under vistandet på Montsoreau, och jag kan icke beskrifva för er hvad denna resa förefallit mig förskräcklig. För att sluta — ty jag kan af er närvaro här se, att ni redan känner hvad som sedermera höndt mig — är jag förvissad att jag genom abbens förräderi blitvit iemnadi den föraktlige konungens våld och af denne ställd under uppsigt af en slägtinge, som genom sina laster och brott gjort gig till en afsky för alla och som jag redan ifrån min barndom af mina bättre fränder lärt att undfly som en giltig orm. Carl af Montsoreau hade hört allt under tystnad och uten att on enda gång afbryta henne. Han skådade stund effer annan upp i hennes intagande anletsdrag, bevakande med ömhet och beundran de vexlande sinnesrörelser, som under berättelsens fortgårg