Aftonbladet – 10 oktober 1863, sida 2

ians gäster väntas, såsom det förljudes, ring Öscar. V. I gårdagens nummer af Posttidningen läses följande polemiska uppsats, som fullständigt bär prägeln af ett halfofficielt medlelande: Nya Dagligt Allehanda innehåller förlidne vårdag en artikel, hvaruti uppgifves att enselska tidningen Times för sina öfver hela verlden spridda läsare berättar, att ej blott Janmark utan äfven Sverge begärt Englands och Frankrikes skydd mot tysk inkräktving.4 Då den Svenska tidningen beledsasar denna uppgift med särdeles hårda tillmälen, hade möjligen icke varit ur vägen, utt återgifva det engelska bladets artikel, för att sätta läsaren i tillfälle att sjelf bilda sig ett omdöme om dess innehåll. Vi förmoda att det är den uti Aftonbladet för den 7 dennes från Times? införda artikel som yftas och anse oss derföre böra här inra följande, i slutet deraf förekommande ord: ?Sakernas ställning är också sådan, att både Sverge och Danmark nu vända sig till kabinetten i London och Paris, med begäran om skydd mot tysk inkräktning.? At hela denna artikels innehåll framgår tydligt, att det skydd Sverge uppgifves hafva begärt, icke varit ett skydd för sig sjelf, utan för Danmark. Detta tyckes äfven med lätthet af sjelfva ställningen kunna slutas, ty svårligen kan väl tänkas att en stat, som veterligen icke af någon yttre fara hotas, skulle vända sig till en annan, för att begära dess skydd. Om vi ej misstaga 0ss, hvilar den i Times? förekommande uppgift på en först i danska och derefter i andra främmande tidningar införd, från vårt utrikeskabinett den 19 sist!. Juli aflåten, eesch, — hvilken äfven såväl i Postoch nrikes Tidningar som i Dagligt Allehanda varit återgifven, — och hvaruti bland annat yttras: att ett krig i Norden redan under loppet af detta år kunde utbryta, om icke Danmark fioner uti dessa kabimetters? (Englands och Frankrikes) understöd en förmur emot Tysklands anfallsåtgärder.? Från dessa ord har den engelska tidningen lätt, med någon amplifikation af uttrycken, kunnat låta leda sg till den uppgift, att Sverge begärt Englands och Frankrikes skydd; men sjelfva sakernas ställning, likaväl som den at Times? i sin artikel begagnade argumentation, bevisa, då uttrycket ej naket och lösryckt framhälles, att det understöd — ej skydd, — som blifvit begärdt, verit a sedt, ej för Sverge, som för närvarande åtminstone ej deraf är i ringaste behof, men för Danmark. Att de underhandlingar, rörande dens. k. danska frågan, hvilka under loppet af flera år pågått, under sednaste tid gilvit anledning till förnyad skriftvexling med flera främmande hot, härflyter af den utveckling hvartill den mer och mer närmar sig, och för hvilken vår regering icke kunnat vara likgiltig. Den riktning den, med afseende å denna fr intagit, är tydligen wtryckt uti dess ur loppet af många år följda, aldrig förnekade politik. Att denna i lrämsta rummet afser upprätthållandet så väl af freden i norden, som af det oundgängliga vilkoret för detta måls vinnande, eller bibehållandet af danska rikets sjeltständighet och integritet, lärer väl af ingen betviflas. Att redan i närvarande stund uppgilva de medel, som för detta ändamål begagnats, och redogöra för de i detta afseende på ående underhandlingar, torde af imgen upplyst och tänkande medborgare fordras; icke heller hafva vi sett att någon annan regering låtit till allmänhetens kunskap komma de förhandlingar, hvilka rörande detta ämne egt rum. Ehuru sålunda en ef omständighe terna högt påkallad tystnad ännu måste iakttagas, torde deraf :cke kunna dragas den slutsats, att regeringen sätter fäderneslandets ära på spel eller försummar att bevaka deg3 sanna och verklioa intressen.