Aftonbladet – 9 oktober 1863, sida 3

ångest, den förtviflan, som bemäktigat sig hans själ, om det beslut han fattat, att förvissa sig, huruvida hans kärlek var delad af den älskade och att derelter rätta sitt framtida handlingssätt, och han visade henne huru vid sådant förhållande de ord hon fällt derom, att hans böjelse icke ens blifvit af henne bemärkt, måste föranleda hans omedelbara aflägsnande ifrån fäderneslottet. Då han tystnade, fattade Maria af Chair. vaut hans hand, som hon ömt tryckte, och yttrade med tårar i ögonen: 4Förlåt mig, Carl, ack förlåt mig! Tro likväl att ingen annan qvinna i verlden skulle vid ett sådant tillfälle varit uppriktigare än jag, och att jag omöjligt kunde tro mig böra så helt och hållet missförstås. Ack, dyra Maiia4, var hans svar; Sni kunde visst icke föreställa er att ni hvad sådana saker beträffar uti mig endast hade, att göra med eit barh. Blif alltid sådanX, sade Maria med sammanknäppta händer och leende emot sin älskare. Det kan finnas qvinnor, som skulle värdera er mindre för det; men jag hoppas och tror, att ni icke skall komma att älska någon annan än Maria af Cleirvaut, och för henne skall ni alltid blifva dyrbar som ni är. Men ni har nämnt abbån af Boisguerin, ni har herättat det samtal ni hade med honom — och jag såg redan vid Montsoreau, att ni hyste aktning och förtroende för honom, Hon gjorde här ett ögonblicks uppehåll och yttrade derefter med någon tvekan: Jag fruktar, att hvad jag nu vill säga skall komma att smärta och oroa er, men jag måste anförtro er hvad jag tror mig hafva upptäckt rörande denne man. Jag misstänker honom, jag mer än misstänker honom för falskhet och onda afsigter.? Denna upptäckt har jag redan gjort, sade Carl med sorgsen ton. Jag icke endast misstänker, utan jag vet bestämdt af egen erfarenhet, att abbn har sökt bedraga mig. (Forts.)