Aftonbladet – 9 oktober 1863, sida 2

I bilden ef den olyckliga modren, eom om famnade sia döda eon, förjagade sömner ifrån hans ögon. TIJUGOFÖRSTA KAPITLET. Det var vid pass klockan nio om aftonen joch månen hade nyss gått upp, då Carl al Montsoreau lärdades genom den stora skog, som gränsar intill Chateauceuf i Thimerais. Trakten lemnade i månskenet en vacker anblick. Större delen af skogen bestod af höga träd på längre afstånd från hvarandra, här och der omgifna af busksnår. På nägra ställen deremot var skogen tjock och tät, der yxan ej hade framgått lka sko. ningslöst, och vägen var på sådana ställen brant och besvärlig, med backar uppför och utför allt efter markens olika sluttning. Flera bäckar och åar slingrade sig fram emellan klippor och träd, och på ett par punkter voro emå kapell uppresta af traktens fromma inbyggare, lemnande midt ibland skogens vilda natur en argenäm anblick af mensklig verksamhet. Carl af Montsoreau egnade emellertid en vida ringare grad af uppmärksamhet åt denna tafla, än kanske eljest skulle varit fallet, ty hans hjerta var bekymradt i enseende til den rådande osäkerheten ilandet, och han längtade otåligt att uppnå den lila, midt i skogen belägna byn Morvillette, för att der bekomma närmare underrättelse om Chateauveuf och dess omgifningar. Han hade redan hört, att en trupp soldater, eskorterande en vagn, några dagar förut tagit vägen till Chateauneuf; men de personer i Premblay, al hvilka han erhållit denna uppvift, hade ej kunnat upplysa något närmare om saken, utan hänvisat honom till Morvillette, der han äfven borde kunna få en vägvisare till det knappt två mil från byn belägna slottet. ndtligen lät mänljuset honom upptäcka några mörka köjor emellan träden, men inet vänligt ljus lyste ifrån fönstren, ingen mensklig röst eller annat ljud hördes ifrån