Aftonbladet – 9 oktober 1863, sida 2

Paris, så framt han icke varit upptagen aj vigtigare angelägenheter. Sedan han derföre afbidat slutet af den utsatta tiden, för alt kunna fullkomligt ådagalägga, att konun gen icke uppfyllt sitt löfte att sända honom sin befallning till vederbörande myndigheter att lemna honom handräckning till utförandet af hertigens uppdrag, gjorde han sig i ordning att afresa redan samma nat, beledsagad endast af det antal personer, som fanns upptaget i det pass ban medfört från Boissons. Uti ett kort bref, som han i hast skref till Chapelle Marteau, underrättade han denne, ett han var nödsakad att genast på någon tid aflägsna sig ifrån Paris uti vigtiga angelägenheter, och bad honom att något hinder ej måtte uppstå vid stadsporten till förstadep S:t Geimain, hvarigenom han äm nade färdas. För att emellertid dölja ein frånvaro för dem, som kunde vara sinnade att hindra honom i han3 förehafvanden, behöll han tills vidare sina rum i värdshuset och de särskildt aotegne tjenarne, betalande allt på förhand, och med den tillsägelse, att i fall någon skulle fråga efter honom, det svar målie lemnas, att han endast tillfälligt vore borta och snart väntades hem åter. Sedan allt sålunda blifvit ordnadt, begaf han sig på väg och möttes vid stadsporten af en utäf de sexton, jemte en annan befälhafvare, hvilka begge tycktes anse honom för eo person af stor betydenhet. De bockade sig djupt för honom, utan att framställa någon fråga, eller begira att få se hans pass, och portarne öppnades, såsom af sig sjelfva, för deu unge grefven, som skyndsamt red ut ur staden, angelägen att innan morgonen lemna emelian sig och Paris eft så stort afstånd som möjligt. Det var on mild, laga natt i 4pril, him: len var klar och glänste af stjernor, tjock dagg låg öfver gräset och luften doftade balsamiskt. Vår hjelte befann sig uti en sinnesstämning, om ej glad och sorgfri, dock ifvad af hoppets strålar. Hästarne voro