Aftonbladet – 9 oktober 1863, sida 2

den nalkas för ständernas hemförlofvande, ju mindre omsorg egnas både i utskotten och hos de respektive stånden åt de återstående frågornas behandling. Sådana, både ef stor och af ringa vigt, föredragas och slopas? eller förordas till bitall i en handvändning, ofta utan diskussion. Utlåtanden expedieras från utskotten, ofta ytterst kuapphäadiga, stundom atfattade i sväfvande, ej sällan till och med tvetydiga eller rental vilseledande ordalag. Det förekommer 0s3 att dessa omdömen i icke ringa grad kunna tillämpas på ett från staisutskottet under n:r 157 afgitvet utlåtande, hvilket för närvarande står på föredragningslistan i samtliga riksstånden. Den fråga, som i nämnda utlåtande förekommer, är dock af ieke ringa vigt och det är derföre som vi å densammas behandiing anse oss skyldiga fästa vederbörandes uppmärk samhet. I öfverensstämmelse med K. M:t3 afgifna proposition hade rikets sist församlade stän der medgifvit att den å Kungsholmen be lägna staten tillhöriga tomt jemte derå befintliga åbyggnader, som af rikets ständer är 1315 blifvit upplätne till en gemensam kurhusinrättning för Stockholms stad och län, af kurhusinrättniogev, såsom hade densam ma blifvit tillerkånd full eganderätt till berörda tomt och åbyggnader, skulle få öfverlåtas åt Allmänna barnhusinrättningen i Stockholm, mot den ersättning, som kunde bestämmas af de för nyssnämnde inrättning samt Stockholms stad och län för ändamålet utsedda deputerade, och derefter at K. M:t gillas. Påtagligen bifölls detta förslag af rikets ständer af det skäl, atl allmänna barobuset derigenom kunde förläggas på en rymligare plats och i en sundare trakt, der riklig tillgång på friskt vatten (invid Mälarens strand) förefanns. Kurhusoch barnhusdirektionerna kunde dock sedermera icke åsämjas om lösnings vilkoren, och öfverlätelseåtgcärden förföll till följd deraf. Emellertid ingick konungens befallningshafvande i Stockholms län före denna riksdags början med en underdånig framställning till K. M:t, hvari anfördes att nämnda länsstyrelse redan 1856 framställt angelägenhe ten deraf att länets sjukvårdsanstalter i huf vudstaden ändamålsenligare, än fallet var, blefve ordnade, enär behofvet för länet at en oafhängig sjukvärdsanstslt inom hufvudstaden för såväl lasarettssom kurhuspatienter ännu qvarstode och årligen alltmera oafvisligt gätve sig tillkänna, hvadan länsstyrelsen, enligt länsdeputerades faltade beslut, hos K. M:t anhöll om allåtande af proposition till rikets ständer derom att ofvannämnde af rikets ständer 1915 till kurhus inrättning för Stockhol stad och län öf verlåtaa (det hade rätteligen bort heta ujpåtna) egendom å Kungsholmen med derå belintliga äbyggnader måtte !å af staden eller länet inlösas, eller ock, vare sig hel och hållen wller delvis, till annen allmän nrättaiog eller enskild persona föryttras, unde förbindelse för den part, som sin andel deri sfhänder, att anskaffa och inrätta en behorf vet motsvarande ändan ålsenlig sjukvårds. anstalt för kurhuspatienter?. Denna fram ställning biträddes at såväl kurhusdirektioen som af öfverståthållsreembetet, dock ned vilkor att Stockholms stads och läns trighet till ezendomen ömsesiigt respekerades. K. M:t aflät ock proposition i ämvet till nu fö lade ständer, hvari ordarannt samma sväfvande framställning gjordes, om här ofvan ur K. M:ts befallningshafeandes skrifvelse refererats. 1 anledning leraf har statsutskottet i utlåtandet n:r 157 ielt knapphändigt hemställt att K. M:ts fvanderörda framställning måtte ef rikets tänder bifallas?. Man torde nu med skäl kunna fråga: her tatsutskottet verkligen tagit detta ärende i ehörig pröfning? Förra gången lemnade ständerna sitt bi all till öfverlåtelsen derföre, ett allmänna arnahuset skulle af egendomen komma i beittning, hvarigenom den blifver använd till n allmännyttig inrättning. Nu åter, och er genom att statsutskottet i elfte timman ch utan vidare pröfning förordat K. M:ts roposition, ordagrannt lika med länsstyrelens förslag, är det ganska sannolikt ait en ärdeles rymlig, i sanitärt hänseende förräfflig egendom, med ctt fritt och öppet e och med vat enkommunikation kan — i tvifvelsutan äfven skall — ill enskild erson föryttrast; och detta under det at sten sjelf är i yttersta förlägenhet för att unna erhålla tjenliga platser till uppföinde af för allmänna behof oundgängliga us ). En ganska betecknande omständighet är erjemte, alt man synes helt och hållet hafva rbisett att upplåtelsen af ofta nämnde sendom i och för kurhusinrättningen alleast varit provisorisk, att staten icke afindt sig enanderätten till egendomen, och t Stockholms stads och läns kurhus är en rättning, som det åligger — icke staten — an tvenne kommuner att bygga och un;rhålla af de medel som anskaffas genom taxering. K. M:ts proposition och statsskottets framsiällning innebär således helt kelt en present af staten till de begge ;mmunersa — hufvudstaden och Stock BIms län, under det att alla andra siäder h län, der kurhus blifvit eller blifva upp rda, sjelfva få anskaffa sig tomter för dya byggnader. Vi föreställa 0338 avt frågan fått en helt nan lösning i statsutskottet, om icke denmmas behandling företagits så nära inpå tisdagens afslutande, och vi hoppas att åt nsaamma egnas mera uppmärksamhet i de spektive stånden. i Vi vilja exempelvis erinra att såväl kommerskollegium, som ock jernvägsstyrelsen måste inrymmas i förhyrda lokaler och att tjenlig tomt för en riksbiblioteksbyggnad saknas. ss Oo