Aftonbladet – 8 oktober 1863, sida 2

långt, att med vagnen taga af på en sidovöxz, hvarest han hboppats träffa Carl med sitt folk, och att endast en tillfällighet fört dem tillsammans med konungens trupper, hvilkas erbjudna skydd och eskoriicke kunnat förvägras. Hen vidrörde lätt ochivnd vikande ordalag Colombels beskickning till markisen, och den unge grefven, som med ovilja hörde en person, för hvilken han hyst aktning och tiligifvenbet, fara fram med lögn och bedrägeri, ville icke heller i detta efseende drifva honom till det yttersta. Carl af Montsoreau öfvergick således med ens till det ämne, som föranledt abbEns besök, och yttrade: Ni har tillskrifvit mig, abb6, att ni numera hade större anledning än förut alt tro, det fröken af Clairvaut bemärkte min böjelse för henne samt syntes vilja uppmuktra den. Hvarpå grundar ni denna förmodan? Abbån förklarade, alt han på några ord, som undfallit baronessan at! Baulny, trott sig kuonna antaga ett sådant förhållande. Curl af Montsoreau blef tenkfull. Den tid hade varit, dä han genast skulle skyndat sig att af sin fordne lärare begära närmare besked härom; men nu öfverlade han saken inom sig och kom till det resultat, att 2bben måste hafva någon afsigt med sitt meddelande, belst eom Maria al Clairvaut sjelf lårit honom alltför tydtigt förstå, att hon icke gifvit akt på de uttryck som undfallit honom, då han trodde henne vara död, de omsorger han egnat henne, då han sökte återkalla henne till lifvet hvilket allt så oförbehållsamt vittnade om hans böjelse för henne. 1 följd härdf aktade han sig noga att gifva abben något förtroende af sina planer och afsigter. Det enda, som denne med allsin förslagenbet kunde få veta, var alt den