Aftonbladet – 7 oktober 1863, sida 3

lequier. Jag skämtar lika litet sjelf, som jag tål det af andra.4 Jag svarar ja, herr ebb, utan förbehöll och utan skämt, sade Villequier. Abben fattade pennan och skref några ord på ett stycke papper, som han sammanvek och förseglade med ewt stycke trav. lagdt gult vax, skref utanskrifien till Carl af Montsoreau och bad Villequier afsända brefvet med en page. som erböll tillsägelse att vänta på svar. Pagen hegafsig bort, snabb som en pil, och återkom efter en undransvärdt kort stunds förlo, p, medförande ifrån grefver, af Logeres följande i hast tecknade radezs Min afsägerse her endast varit vilkorlig. Om det förhäller sig så som ni säger, skall ingenting på jorden förmå mig att afstå ifrån hennes hand. Den skyndsamhet, hvarmed ni fordrar mitt svar, tillåter mig ej att nu utveckla ssken vidlyftigare; men kom till mig i morgon bittida så tidigt som möjligt, så att vi kunna förklara oss med hvarandra; ty det tillstånd at ovisshet, hvaruti jag sväfvar, är mycket plågsammare än vetekapen om en verklig tara eller olycka. Abbån gaf brefvet till Villequier, och mi. nistern återlemnade det efter genomläsningen med de orden: Raskt till verket då, herr abbå. Gå in i edra rum på fem minuter och kom sedan åter hit till aftonmåltiden, som redan är färdig. Vår unge vän, Gaspard, behöfver icke veta att vi baft någon rådplägning tillsammans. Förbindelsen skall ni få, oci af er kostbara ring behöfver ni ej göra något bruk vid mitt bord.4 Abben bockade sig och gick, utan att säga någonting vidare, men inom sig tänkte han med hån: och den der har snseende att vara den finaste diplomat vid konung Henriks hof. Så anser den ena skälmen sig hafva öfverlistat den andra; men-svek och bedrägeri är icke detsamma som klokhet och beräkning, och när man minst menar ärligt sjelf, är man lättast på vägen att i sin ordning. blitva öfverlistad. (For:s.)