Aftonbladet – 7 oktober 1863, sida 3

eller dryck, genom inandning eller tillfogadt sår, blifva förgiftad, sade abben. En falsk vän finner således i mig icke något sådant fromt lamm att slagta som den stackars Jo hanna at Albret. 4Derpå har jag eldrig tviflat4, inföll Villequier skrattande. STvertom har jag ibland edra tjenare bemärkt en person, som mera artar 9g alt sällskapa med en varg än ett lamm. Det är en viss italienare, klädddikt våra vandrande musikanter, med en lång, bred doik i bältet, färdig att användas vid behof. 4Ni dömer ert folk fullkomligt riktigt4, svarade abbtn, med en orubblig köld. Ännu har jag likväl ej baft något behof af mannen för sådant ändamål. Han är en verklig skatt, herr af Villequier. Hvad hans drägt angår, så har jog ännu ej halt tid att låta honom utbyta den emot en mera passande. Men pi skull få se om några dagar, huru rekknifven och saxen, kallt vatten och nya kläder skola förändra honom till sin fördel. Men då ni haft honom så kort tid4, invände Villequier, alt ni ännu ej en gång hunnit kläda upp honom, så förstär jag icke huru ni kan så väl känna hans förträffiga egenskaper. Ingenting är lättare att förklaraX, sade alben. Jag gjorde bans bekentskap för flera år tillbaka i Italien, der han då utöfvade åtskilliga yrken. Han hade en gång så när lyckats bedraga mig, och vid detta tillfälle lärde jag känna hans stora användbarhet. Nu helt nyligen lät han se sig vid slottet Montsoreau, under sitt kringstrykande der i trakten. Han säger sig dervid genast hafva igenkänt mig, och sedan hen försålt till roin kusin Carl en ung flöjtblåsare, som lockade åhörare till honom, och förtjensten derefter började tryta, har han i gin nödställda belägenket uppsökt mig för att erbjuda mig sin tjenst. Då jag kände mannens förträffliga egenskaper, tvekade jag ej att antaga tillbudet. En annan landsstrykate och en otäck italiensk käring, som han