Aftonbladet – 7 oktober 1863, sida 2

tveksamhet, att Colombel och de andra kungliga officerarne vid slottet Thierry skulle, redan dagen innan ni gick öfver Marne, få underrättelse icke blott om er ankomst, utan ock om det anfall ni hade att vänta af de svarte ryttarne. Det är ju alldeles obegripligt! Ja, i sanning! mumlade markisen, med rynkad panna och eemmanbitna tänder. Men Villequier varl cke hågad att låta samtalet längre fortgå på denna väg, sedan han märkt att hans ord gjort åsyftad verkan, utan bragte sammanträdet till Slut genom den förklaring; att han nu genast ville ekrifva till konungen och begära dess underskrift å den hariiling han sjelf lofvat markisen. uDet är redan sent, sade han, foch man måste smida medan jernet är varmt. Glöm icke hr af Montsoreau, att aftonnåltiden här i huset intages redan klockan nio. Jag väntar er då för att vidare få språka förtroligt tillsammans. På sjelfva anrättningen får ni deremot icke göra er allt för stora förhoppningar, ty köket är hvad jeg i mina dagar minst lagt mig på. Markisen lofvade att passa på tiden och aflägsnade sig derefter, icke anande huru mycket han varit en lekboll i den listige ränksmidarens hand. NITTONDE KAPITLET, Så snart Villequwier blifvit allena, sysselgatte han sig en stund med atiskrifva. Derefter eteg han upp och vandrade tankfull några gånger fram och tillbaka i kabinettet. Det är bättre att jag meddelar mig med abbån, ju förr desto hellre, sade, han för sig sjelf; XJag måste i alla fall veta hvad han fordrar och huru jag bör behandla honom.4 På kallelse af en klocka inträdde en tjenare, hvilken han tillsade uppsöka abben af Boisguerin och, i fall han kunde råka honom ensam, inbjuda honom till en öfverläggning. tJag har märkt, tänkte den sluge hofman