Aftonbladet – 6 oktober 1863, sida 2

någon säkerhet — hvilket för öfrigt är sann efter bokstafven, fastän icke i sjelfva ver ket. Vidare kgade ni få veta att den nnge damen är i konungens våld och att han majestät icke ämnar utlemna henne till her tigen af Guise eller förfoga öfver henne: hand till förmån för någon annan än er konungens trogva änhöngare, som frivillig ogh uppriktigt ville helt och hållet egna sig åt dess sak. Om ni nu icke funne er vid att, utan ytterligare garantier, ingå på dessa vilkor, hvad annoat skulle ni väl kunna välja ? 3erest ni ville återvända till bertigen af Guise, så vore icke allenast platsen der förut upptagen af er broder, utan äfven ell an ledning att förmoda, det hertigen komme att anklaga er för sin myndlings öfverlemnande i konnugens våld, sända erifängelse till Lothringen, konske läta ert hufvud följa Sådant har händt förr, herr af Montsoreau. I lyckligasie fell funnes ej den ringaste ut sigt för er all genom honom vinna den unga aritagerskans hand. Ty, om äfven hertige emot all sannolikhet skulle gifva sitt samtycke, kan dock ingenting slutligen bestämmas af någon annan än konungen, som visst icke skall finnas benägen att göra något till fördel för sing hätskaste motståndare, Gaspard al Monisoreau san med rynkad panna ned framför sig. Han insåg att den utväg Villequier förespeglat, vore den sista, sum han kunde vilja, och att ban svårligen kunde viga försöka att bryta med konungen. Emellertid beslöt han att hålla god mn i alakt saal, Men det är ju möjligt, yttrade han slutligen, Salt ligan finge öfvertaget och kunde tvinga konungen att entaga Konventionen i Nancy. Skulle det icke deraf äfven blifva en följd att konungen måste öfverlemna fröken af Clairvaut åt sin lagliga förmyndare?