Aftonbladet – 6 oktober 1863, sida 2

fade, har jag blifvit föranledd att komma till Paris. Gm op kongngen; som ni säger, icke är nöjd med min underdåniga trohets förklaring, utan önskar säkrare garantier föl mitt inträdande i hans mojestäts tjenst, så kan jeg icke inse, hvarföre jag å min sida gkall vara belåten med ett osäkert hopp at! blifva förenad mefd den unga damen, som jag äl-kar. Jag erkäongr, ätt det vigserli. gen icke är alldeles i sin ordning alt under handla med sin konung, men jag sätter upp. nåendet af mitt lifs högsta mål framför all annat och vill icke förbinda mig till någon: tiog, förr än jag erhåller visshet att icke blifva bedragen i mina förhoppningar. Villequier blickade forskande i hans an: slgtv ofta bet oig Hläppen, medan han tänkte för sig sjell: P3 det der känner jag igen min gode väs, abben af Boisguerid. Hans nästa föreställning vär i Skall jag vädja till hans hederskänsla, ädelmod, undersätliga tänkesätt eller dylikt? Men han förkastade genast denna plan, besionande, att sådana känstor syntes vara mera alt förutsätta ho: markisens broder, än hos honom ejelf, som så gförsynt kunde köpslaga om sin öfvertygelee och således körde vara stålsatt emol alla föreställningar af denga art. Efter ett ögonblicks ytterligare besinnande återtog han således; Det är allt i sin ord: ning att ni vill erhålla den visshet, kyarom ni talar, fastän, i fall vi skulle vilja gå strängt formenligt tillväga med eder, vi kunde helt eukelt afslå et begäran, då ni komme att befinna er i en mindre angenäm belägenhet. eHuru så?4 frågade n arkisen waed ett vlsy! bryderi. Huru så? Helt enkelt som jag säger, min dyre, unge vänt, svarade Villequier. 4Vi kunde svars er, att konungen ej är i tillfälle att gifva e1