Aftonbladet – 5 oktober 1863, sida 3

bt BIG UNNULTUUIIAS 1TGTIDLAITIDAGL UVP Stav ringen, nemligen: N:r 1. Angående lappmarkernas representation vid landstinget, hvaröfver landstinget, genom omröstning mellan 3 eller 4 representanter, kom till det beslut, att 3 är tillräckligt, så att Enontekis och Juckasjärfvi tillsammans välja 1, Jockmock och Gellivare tillsammans 1 samt Ar: vidsjaur och Arjeplog tillsammans 1; hvarjemte beslöts att de 6 lappmarkerna vid bidrag till landstingskassan skola deltaga med ,, efter lika fördelning; . N:r 10. Angående förebyggandet af tvister mellan lappar och nybyggare; N:r 11. Angående laxfiskena, om upphätvande af 12 5 11852 års fiskeristadga hvad detta län vidkommer; N:r 16. Angående åtgärders vidtagande mot obehöriga personers inflyttande i kyrkostäderna, — landstinget ansåg ett förhöjdt vite af 25 rår vara erforderligt; N:r 20. Angående stäfjandet af den förödande skogsafverkningen genom förbud mot utförandet af sparrar. Öfver denna sista fråga fördes en liflig diskussion, hvaraf vi återgifva hufvudpunkterna: Förre riksdagstullmäktigen Bäcketröm från Piteå ansåg ej lämpligt att väcka fråga härom, då rikets ständer så nyligen upphäft utförselstullen; och finner svårigheter för att kunna uträtta något dermed. Komminister Stecksån var af motsatt åsigt; just derigenom att landstinget yttrar eig derom, lem: nas ett ytterligare intyg om det betänkliga i skogs. afverkningens utsträckning. Doktor Stjernberg delar Bäckströms farhåga ett kunna vinna något; stora krafter äro i rörelse, som motverka åtgärder i denna syftning; de röster som här höja sig skola ohörda förklinga. Talaren anmärker att förbållandet här är olika mot i södern, hvarest egaren till skog lättare kan taga reda på densamma; en mängd lösa personer göra här derjemte förödelsen än större; derföre anser talaren enda medlet vara antingen förbud mot utförsel eller ock så hög tull, att lockelsen till afverkning upphör; Bäckström anser förbud vara för stort ingrepp i eganderätten; men hvad kronans skogar beträffar, bör derom underdånig framställning göras; Löjtnant Rwberg antager för gifvet, att öfvertygelsen är allmänt delad om att skogarne uthuggas och att en oersättlig förlust tillskyndas länet genom att hugga omogen skog, t. ex. spatrar o. d.; finner för öfrigt icke heller det vara något ingrepp i eganderätten, emedan det allmänna bör förhindra det enskilda att göra det allmänna skada; Vice rektor Lundström förmodar att rikets ständer haft skäl för tullens upphäfvande samt att de varit betänkta på en ny lag för sekogshushållningen. Tullen synes ej vara rätta grunden, ty ehuru densamma förut oupphörligen höjdes, minskades icke huggningen. Väl bekant är emellertid, att den förödande skogsafverkningen är högst menlig för länet, och en opinionsyttring borde utgå från detta län om att länet genom tullfriheten ä spartar tillskyndas oersättlig ekada, så vida ej något annat korrektiv sättes i stället. Flera andra talare gätrade sig i samma syftning, och en underdånig hemställan derom till regeringen blef beslutad. fråga om n:r 8, angående förbättrade vilkor för fältjägare, åtogo sig landstingets ledamöter att derom enskildt öfverenskomma med vederbörande rotehöllare. Om n:r 19, angående gästgifveriers flyttande till hvilken gård som helst i skjutsskyldi by, blott den Jigger !;,, mil från allmän landsväg, skulle skrifvelse afgifvas till K. M:ts befallningshafvande i länet. Af de nu framställda 18 motionerna hade så. ledes ingen ledt till resultat, som kunde lända länet till direkt förde1. Genom landstingets behandling af de 2:ne återstående, ekall det likväl visa sig, att Norrbottens första landsting icke varit utan alla frukter i fråga om länets utvecks ling. Föredragandet af n:r 6, angående sockenbiblio tekers inrättande i länet, medelst en viss fsummas anslående till fördelning mellan socknarne, föranledde en längre diskussion, som hade sina rätt pikanta momanger. Det upplystes, att endast i 2:ne af länets socknar finnas sockenbiblioteker, nemligen i NederKalix och Öfver-Torneå. Komminister Stecksn fann sig nödsakad vXlta skulden för sakens ringa framgång på presterskapet, om han än dervid skulle taga sak på bak, ty oaktadt de starka påtryckningar som presterskapet fått, hade dock få åtgärder blifvit vidtagna; Vice rektor Lundström instämde deruti, men ansåg ej, i likhet med föregående talare, framställning till presterskapet lämplig, utan borde den utgå till kommunerna; Bäckström ansåg en uttaxering verka mera till skada ön gagn, men att en opinionsyttring kunde vara på sin plats. Doktor Stjernberg hade vidtalat många; hade flera årgångar af läsning för folket; en del läste dem, andra förklarade sig ej bafva tid till läsning af annat än Guds ord; tid och öfvertygelse skulle, enligt talarens förmenande, bringa saken till stånd ; Bäckström ansåg det vara helt och hållet en kommunalfråga, hvaremot Kapten Grape invände, att han ej fattade huru spridandet af bildning och upplysning kunde vara en kommunalfråga; yrkade bidrag af landstinget; Ördföranden förmälde att sockenbiblioteker på flera ställen tillkommit snart sagdt utan presterskapets vetskap; att meningen med motionen vore att få en grumdfond, med vilkor att kommus nerna skulle inrätta bib!ioteker; Sågverksegaren Schlytern ansåg en uppmaning till presterskapet utan verkan; bildandet af biblioteker erfordrade penningar, derföre vore en grundfond af nöden; Komminister Lestadiw instämde; Doktor Stjernberg hade ingenting emot ett bi-. drag; reserverade sig emot åsigten att prester. skapet ensamt vore skulden till den ringa frams gängen; äfven andra behöfva samverka; Komminister Laestadius ansåg att presterskapet skulie med större framgång kunna verka för saken, om en grundfond funnes att tillgå. Genom omröstning bestämdes att landstinget skulie anslå medel till inrättande af sockenbiblioteker och att uttaxeringen skulle utgå efter bevillning efter 2:dra art. Sedermera bestämdes beloppet till 1000 rår, att utdelas till kommunerna i mån af hvarderas tillskott. Den vigtiga motionen under n:r 8, angående upptagandet af ett amorteringslån till undeit. tandet af laga skiften i länet, erfordra7 en liten historik, men tiden medgifver det icke i deg, utan inskränka vi oss till ösultatet, nemligen att landstinget skall ingå till K. M:t med underdånig anbållan om upptagande af ett lån å 20.000 rår, som skall ställag på 10 åre amortering och utlånas mot 6 procent ränta. i landstingets kamrer aRntoga landskamrer 1 m me: rår arfvode; sekr . höll ett arfvode af 300 rår. : steraren er Landstinget ansåg Big ej denna gång kunna enfien Dejantning me bestämmandet af kur. giften och granskningen y ör år 1862. g gen af räkenskaperna er än 1 landsting ansågs ick i; i Norrbotten. 8 ge icke böra bildas i I går hade landstingsmännen middag för ordföranden. Tinget afslutas i dag, Kronpobergs läns landsting. Sppnades i Wexjö den 21 sistlidne September af ordföranden, landshöfdingen Thyselius. Till landstingets vice ordförande utsi g8 majoren Osterman, Till sekreterare och kamrerare an: .ogs fl. mag. Th. von Schantz. Till komiterade