Aftonbladet – 3 oktober 1863, sida 3

intressant och lärorik teckning af det polska och det ryska rikets uppkomst, utbildning och tillväxt. Efter att hafva omtalat waregernas inflyttning i sednare hälften af nionde seklet, deras eröfring först af Novgorod och sedan af Kiew, samt buru deras från Roslagen tagna namn Ros anses utgöra grunden till benämningarne SRysst och SRysslandt, visar han, huru detta waregiska välde, erötradt af tartariska mongolerna i trettonde seklet, sedermera endast fortlefde delsifurstendömet Souzdal och Wladimir, länspligtigt under 1artarerna, dels i det sydliga Ryssland, men hvars hufvudsted Kiew jemte Po dolien, Volhynien och Ukraine redan 1386 kom under Polen, hvaremot tartarernas välde i Central Ryssland räckte i mer än tvenne århundraden. Det var först 1328 som furstarne af Sovzdal och VWladimir antogo ti-. tel af bertigar af Moskwa. Under det mongoliska väldet utmärkte sig dessa ryska furstar genom den mest trälaktiga undergitvenhet för sina länsherrar, och Karamsin anser den ryska npationalzarakterens förfall egentligen datera sig ifrån denna period. Att likväl denna karakter, åtminstone hvad furstarne angår, äfven under en tidizare period icke varit utmärkt för någon synnerlig fromhet visar följande af författaren på historiska källor byggda uppgilt, STidskiftet från den waregiska fursten Igors ankomst till Kiew ända till hans sonsons Jaroslaws den stores död 1054 anses vanligen såsom Rysslands gyllene ålder. Då började förfallet, och hura detta såg ut kan man slata tillaf sjeliva den gyllne ålderns beskaffenhet. lgor dödades at en upprorisk stam, utledsen vid hans prejningar. Hans enka Olga lät erbjuda sin hand åt höfdingen för berörde stam. De sändebud denne skickade till henne lät hen dels begrafva lefvande, dels kasta i kokhett vatten semt lät derpå nedhugga 5000 dreolier (stammens namn) efter att ha inbjudit dem till en fest. Staden ötverlemnades åt lågorna. Under det sålunda det ryska: ller rätttare sagdt det moskowitiska väldet (ty förf. bevisar ulförligt, att Moskwas storfurstar eller fsarer — eu tarlarisk benämning — icke evde någon rätt till det ryska namnet) utbredde sig från det inre aflandet medelst eröfrande härjningstäg, såg man Polen till genom frivilliga enslutningar af slaviska folk dels genom land, tillkämpade från tartarerna. I slutet af 14:de seklet förenades det då fanska vidsträckta hertigdömet Litkanen med Polen genom hertig Jagellos giftermål med drottning Hedvig. Detvar dessa hertigar af Lithauen, som buro titeln hertig ar RysslandX, en titel förut buren af hertigarne af Hilitsch (en benämning, af Österrike sedermera omstöpt till Galizien) men icke af Moskwas hertigar, hvilka först 1492 antogo titeln af Rysslands beherrskare. Författoren afslutar sin skrift med följande tänkvärda ord: Uti polska uppresninten måste man framföralit se en tydlig tendens hos östern att närma sig vestern. att bli delsktig af Europas lif, som å sin ida kan sålunda komma i besittning af det aviska snillets skatter. Och om blott vär likgiltighet icke låter devna stora rörelse qvålves i födseln, så skall Europa likasom på en gång fördubblas. Tjugufem millioner polska slaver skola deltaga i den nyare ti: dens lif, hvilket skall framtränga till Donaus stränder och fortgående emot södern pånyttföda hela Orienten. Ryssland, tillbakakastadt på sin egentliga plats, skall då måhända inom sitt eget sköte finna nya elementer, hvarigenom det kan pånyttfödas, och iklädande sig nya former sålunda medverka till den curopeiska harmonien samt civilisera Asien, Detta synes vara den stora fråga, som i närvarande ögonblick väntar sitt afgörande i kansliernas fördolda rum och i det gamla Polens skogar. Att härti!l söka bidraga vore ju ett sträfvande, väl värdigt det nittonde århundradets slut. Det gifves ingen omöjlighet för Frankrike då detframgår på ein naturenliga bana och griper till verket med sin viljas fulla kratt.? — Turkiska inånadsskrifter. I Koustantinopel utgifves för närvarande tre vetenskapliga periodiska tidningar på turkiska språket. Den äldsta af dem är Medschmuai Fynun, en månadsskrift för vetenskap, konst, handel och industri, hvilken utgifves af det för omkring två år sedan stiftade Osmaniska vetenskaps apet såsom organ för dess allmännyttiga st vanden att tillfredsställa det vaknade bet af undervisning och upplysning. Sällskapet har gjort till sin uppgift att utgifva originalarbeten och öfversättningar från främmande språk, att föranstalta offentliga föredrag samt i allmänhet att sprida kunskaper och vetenskaper i det osmaniska siket, genom alla medel som stå till dess förfogande. De offentliga föredragen hållas regelbundet i den byggnad, som är afsedd för det föreslagna universitetet, och af månadsskriften utkommer ett häfte den sista dagen i hvarje arabisk mänad. Politiska och religiösa artiklar upptagas ej deri, men för öfrigt har den icke! heller ännu bjudit på någonting från den orien taliska litteraturens, skaldekonstens, historiens, geografiens 0. s. v. område, utan företrädesvis på arbeten efter franskt mönster samtt riskt, naturvetenskapligt och nationalekonomiskt innehåll. Nyligen ha ytterligare två andra dylika periodiska skrifter börjat utgifvas i den turkiska hufvudstaden. — La nouvelle Babylone, par Eugene Pelietan. Detta Pelletans nya Babel är naturligtvis Paris, hvilket en ricux provincialt för första gången efter 30 års föriopp återser och knappt känner igen i dess förfärliga inre fulhet och yttre kokeita, bedrägliga glans. Pelletans arbete har sina obestridliga förtjenster. För detta moderna Sodoms och Gomorras alla synder gör Pelletan den napoleonska regimen ensam ansvarig. — Jon lojal historia öfver Napoleon III. Såsom bekant är har den för icke längesedan utnämnde franske undervisningsministern Duruy förordnat att hädanefter äfven den nyaste historien, d. v. s. det andra kejsarrikets historia skall läsas i folkskolorna. Man erfarnu, att ministern sjelf försigtigtvis kommer att utarbeta den. his storia öfver Napoleon III, som skall begagnas id undervisningen. — Saluns historia? är titeln på en bok af fransmannen Lecanu. Författaren, för hvilken Beelzebub är en persona ingrata, förklarar den gamla mytologien vara ett förbannelsens verk af henom, samt försäkrar att han haft sin hand med i hela historien och att hans makt i vår tid uppnått en svindlande höjd. -— En mindre bekant teaterpjes af Beaumar chais. Vår tid känner af Beaumarchais atbeten egentligen endast hans trilogi: Le barbier de