Aftonbladet – 3 oktober 1863, sida 2

fveriräffa den lyckan att vinna henne endast genom sig sjelf. Hvilken stor, hvilken outsäglig fröjd ati tilltvinga sig hennes kärlek, äfven emot hennes i början visade likgiltighet, köld eller ovilja.? tJag iror, Gaspard, sade abbtn, att det för ett bjerta, sådant som ert, med alla edra friga egecskaper, visst icke bör vira omöj ligt att slutligen framkalla genkärlek hos henune, som ni älsker. Men? — han tillade deita med ew tvunget smålöje — jag är en klen domere uti eådena saker. Det tänd, till hvilket jag hör, befattar sig icke med. Hvad jag i detta fall förmår göra är att varna er för allt förhastande i edra an:lerhandlingar med Villequier. Var förigtig emot denne man, gif noga akt på er sjelt. Lofva honom ingenting, förpligta er icke till något, inren m först kan vara rikigt förvissaud ult han imecer ärligt med er. Dan ör icke att (ro, icke ens i den minsta småsak; låt honom derföre icke få något välde öfver er. Var utan fruktan, win bäste al bet, ut brast rearkisen. I detia fall kan jog nog ega mig till vara. Jag vet alt köld och ev D alt vinna något genom honom, och då 1 ingen lidelse kura inverka på mig. Helt annat är det vär jag oelinner mig tillsammens med benne, Då sänner jag mig bänförd i hvarje ögonblick; vid hnrje ord, hvarje rörelse måste jag rara pi min vakt, och förnuftet, likt en ensar post på vallsrae till en från alla sidor vo ripen fäöstviog, sätter sig fåfängt till motirn ät en a, under det att tusen andra 0 öppoa för fienden. Medan han yttrade detta, hade en tjenare snkla smugit sig in i rummet och anmälde utt here of Villequier just nu var hemkommen ifrån Vincennes och önskade erhålla