Aftonbladet – 3 oktober 1863, sida 2

Min bäste Gaspard4, svarade abben otålighet är ert medfödda hufvudfel. Hur mycket hör ni icke redan derigenom förlo rat? Var det icke er otåli ghet gom tvin gade mig att i förtid öppna ögonen på e broder i afseende på hans och era inbör dis förhållanden, och som förde honom di rekte till hertigen af Guise? Var det icke er otålighet som kom er att förklara e kör!lek för Maria at Clairvaut, innan hor var nog förberedd derpå, och som frår hennes sida framkallade ett kallt och oför behållsamt afslag? Var det icke cr otå lighet som gjorde, att vi vid Provins qvar lemnade alla de uttröttade hästarne och mer än bälften af ert folk, hellre än at dröja en enda dag, för att gifva dem tid art återbemta sig, så att vi sedermera med vår ringa etyrka höllo på att duka under de svarte ryltarnes anfull samt beredde t skönt tillfälle för er broder alt på vår bekostnad ådagalögga sin ridderlighet? Allt det der är sannt, min vänt, åter. tog markisen. Det enda, som jag icke kan gilla, är er anmärkning emot de ord jog yttrade till Maria af C irvant. — Är det möjligt att qv sina känslor och att hindra dem flöda öfver, när de, likasom den mäktiga spr gkällan vid Vaucluse, af en oemoislåndlig kraft drifvas fram och spränga hvarje betäckning, hvarmed man skulle vilja bindra dem i sin fart? 4Men det ver just i detta som jeg syn nerligest bed er vara försigtig4, sade ab bea. Om ni visat er mindre aogelägen att söka hennes gunst, så skulle det hafva blif. vit hon som sökt att vinna er. Jag tror, hvad jag läst hos nägon skriftställare, ati qvinnan, likasom några af de skygga dju ren i våra skogar, linner ett nöje uti at blifva jagad: men det beror på sättet, hels