RIKSDAGEN. ONSDAGENS AFTONPLENUM. Presteständet. Om Jagutskottets betänkande n:r 58, tillstyrkande afskaffande af den ännu gällande undantagslagstiftning för de vid universiteten studerande, yttrade sig Professor Ribbing. Talaren nekade ej nyttan och nödvändigheten af de gamla akademiska institutionerna, men ansåg föreskriften ik. brefvet af 1850 god, dock blott såsom ett öfyergång: stadium, samt att den utveckling, som silesjädes förspörjes inom samhällslifvet, bör g!ra ena sådan undantagslagstiftning öfverflödig och till och med skadlig, emedan den upphäfver rättvisans uniforma och snabba skipande. Det vanliga skälet för att den studerande ungdomen skall åtnjuta privileginim på att dömas mildare för begångna förseelser in andra, fr dels den tanken, att många brott begås af obetänksam: het; men detta är utan tvifvel fallet lika myeket om ej i ännu högre grad med andra personer; Gels att det disciplinära straffet ej förstör den unge manppens framtid såsom ett annat straff möjligen skulle göra; men äfven detta gäller lika mycket för andra yaglingar; och slutligen alt ungdomen bör stå i ett paterneit förhållande till den akademiska styrelsen. Likväl synes, att om lagen tillämpas minåre strängt på den akademiska ungdomen, så bör äfven samma förhållande ega rum för andra med mindre bildring; ty om det än är sannt att den studerande har mera att förlora genom ctt strängt straff, så har han å andra sidan mer att vinna genom laglydnad än den mindre bil dade. Bildningen bör vara en hjelp och sporre till större laglydnad, än som kan väntas af en obildad person, Hvad följderna angår, så kan denna undantagslagstiftning ingalunda vara nyttig, emedan deraf hos den studerande ungdomen bildas en sSfvertygelse att den kan strafflöst göra hvad som ä är för andra tillåtet. Mångaisig sjelfva små förseeleer mot god ordning och skick, men hvilka dock äro Kf beskaffenhet att störa samhällets lugn och trefnad, mäste genast afstyras och näpsas fortere än som kan ske senom ap: mälan hos konsistorium. Deraf bildar sig jemväl hos andra obildade personer den föreställning, att sådana fel eller brott, som af dej äl derande ungdomen strafflöst begås, icke heller äro straftvärda. Utskottets tillstyrkande innebär dessutom alldeles icke den disciplinära myndighetens upphäfvande, utan blott borttagande af stadgandet att brott begångna af den akademiska ungdomen ej få upptagas vid domstol innan anmälga skett hos consistorium academicum. Den disciplinära myndigheton skall stå bredvid, men ej träda i stäl t för lagen. är kade bifall. Häruti instämde dr Carlander. Professor Agardh anmärkte deremot att, med afeeende på rektors och konsistorii besvär, det nog vore gypt om den föreslagna åtgärden ginge igenom, men att max af sådan orsak ej finge förbise nyttan eller skadan deraf för pngdomen, och att man borde tänka Då följderna af ett sådant steg. Man har källät detta ungdomens privilegium en tdantagslögstfnng och dermed stämplat dett såsom näggr förhatligt. Men en sådan undantagslugstiftning förekolmer Ulver: allt inom samhällets alla .T6f Och förhållan den; eller är ej det en undantagslags.. tning att skjutsen kostar mer från en stad än pa landsbygden, tusende andra exempel att förtiga? Man har såsom ett skäl anfört det större besväret, att få den brottslige tilltalad, men samma förhållande råder ju på landet, der besväret är vida större än i staden. Den akademiska jurisdiktionen verkar såsom en förlikningsdomstol, och hvarför skall en sådan förbjudas vid akademien? Grötre förbrytelser hänvisas naturligtvis genast till domstol. Den är nöd