Aftonbladet – 2 oktober 1863, sida 2

tillfalla någon af osa mindre högt uppsatte. Emellertid vill jag för att lugna hans sinne förklara att jag ännu icke gjort något val tör den unga fröken. Jag begagnar henne tills vidare endast såsom ett ypperligt lockbete för den unge vildfogeln, markisen af Moatsoreau. Genom löltet att, så vidt på mig ankommer, befrämja hans anspråk på hennes hand, har jag förmått honom icke blott att omfatta ers majestäts sak, utan äfven att cgna gig deråt ned mera ifver och sjelfuppoffriog än som eljest varit möjligt att fordra. I fall han skälle svika i prof vet — och man måste meggilva att han tvekea vara mindre pålitlig i bina förehafvan den — så vill han på förhend gifva itrån sig sådana förbindelser, att ers majestät må kunna lagligen indraga hans jordagods, huggalned hans skogar och utmäta all hans e endom. Men hvad som gör mig mera oro är huru jag skall komma till rätta med hans broder, den unge grefven al Logeres,4 tgadant bör yt! icke fella sig särdeles svårt för en man så drifven i det ädla få gelfängareyrket, som herr markisen af Vil lequierX, inföll hertigen af Epernon, Gjag önskade att pi hade vättt, fortfor Villequier. Det är ef mycken vigt att kunna skilja denne yngling från Guisernaa perii. Bovin m ser, ädle hertig, äro mina omsorger riktade på konungens fördelar, under det att ni tänker blott på edra egna. Jag hoppas dock finna någon utväg, ty, enligt hvad till mig yttrades af de begge brödernas skarpsinnise lärare och förmygdare, abbån af Boisguerin, då jag förliden nall bade en sammankomst med honom, det fipnes tre kraftiga medel, med hvilka man kan leda sin nästa hvart man behagar. Dessa äro kärlek, egenny:ta och ärelystnad, af hvilka, för att ta:a genom exempel, det första eger en gällande kraft hos hans majestät konungen, det avdra hoa hertigen af Epernon och det tredje hos hans höghet af Guisg. : Det finnes ännu tvenne sköna medel, som