Aftonbladet – 2 oktober 1863, sida 2

T fall så kan ers imajestät vara förvissad att han skrifver derom till hertigen at Gnuisett, invände Villequier. cHuro, Villequier!t yttrade konungen, med mild röst; du skulle icke finna nägon utväg att förhindra honom att nyttja bläck och penna för ett sådant ändarma. Detl din sak, min käre Renå. Du synes riktigt tro dig halva fält skatt i dina hän) der, då du lyckades bemäktiga dig den der unga flickan, genom hvilken du fästat vid! vår sak den gode markisen af Montsoreau, en viss förträfflig abbg, som du gör mye ket väsen af, och Gud vet, huru många andra personer Gcsentom. Nu har jag sagt tt du får sjelf sköta hela; dig ifrån början a h den der saken. Gör då hvad du kan Ville-; quier, gör hvad du kan. Han låter mig just herrligt sköta hela ; saken?4 mumlade Villequier för cig sielt och tillade derefter högt: tVågar jag begära en mera tydlig föreskrift, huru ers majestät ! vil! att vi skola förfara med fiiekan och henI nes riddare? Kommer han att få någon kunglig befallning expedierad eller ej? Hvad skall, jag säga honom om han fordrar den af mig?t Nej hör på Epernon!4 ropade konungen, ; user det icke ut som om denne vår käre vän och välbetrodde minister skulle vara nyss utkommen ifrån en flickpension, ena sådan der liten späd och blyg varelse, som fruktar hvarje blick och hvarje ord, riktadt tid. henne! Han som så många gånger varit i delo med diplomater, hjeltar och statsmän, ! synes nu hafva blifvit förlägen för en ung; landtjunkare som vår vackra kusin af Guise , har utsändt i ett det narraktigaste af alla ärenden ?? Ja, i sanning, svarade hertigen af Epernon, Svår vise vän Villequier tycks verkli-, gen i dag vara utomordentligt försigtig och nogräknad. Hur är det Villequier; den unga I damen är ju i ert våld, och ni har sändt henne till Norrmandie under eskort af femtio bågskyttar. Hon har visserligen, såsom ! plir f