Aftonbladet – 1 oktober 1863, sida 3

let, bar hertigen uppdrsgit mig alt begära, det ers majestät måtte vara så nådig och lerna horom ett bestämdt svar på den frågav, om fröken af Clairvaut befinner sig på slottet Vincennes ; om hon är undet ers majurtang beskkad, och Sm ers inajestät vet hvar hön befinner sig?4 Vid den lefvande Guden!4 ropade konungen häftigt, Sbertigen af Guise har skickat mig en käck budbärare. Hura kon ni våga, dumdristige yvgling; tt anställa ett sådant förhör inet et ko nubg?? tillade Villequiek elr Hnajestält, sade Carl af Montsoreau, jag vågar framställa till min konung, i her: igens af Guise namn, dessa frågor, hvilka en ädel och högsinnt mnnark, sådat both ers majestät, varken bör onådigt upptaga ter finna svåra att besvara. SÖch om jag vägrar att gifva något svart, nföll konungen, hvad blir då följden? Är den oförskräckte budbäraren i sådant tall befullmäktigad att på vår trogne undersåtes hertigens vägnar förklara oss krig. Den unge grefven var icke beredd på en säden fråga, och tvekade ett ögonblick hvad han borde svara, under det att emellertid föreställningen om den fruktan han visste att hertigen af Guise i så hög grad injageade hos den veklige och feghjertade monarken, omkring bans läppar framkallade ett smålöje, som i sjelfva verket var mera taIsnde än nägra ord kunde hafva varit. Slutligen åertog han: Visst icke, ers majestät. Hertigen ef Guise är, såsom ers majestät sjelf behagar yttra, en trogen under såte; men då han icke kunnat förutsätta någon vägran att besvara hans underdåniga förfrågningar, så har han icke meddelat mig någon föreskrift i sådant afseende. Jag kan blott förmoda, tillade han, med en djap