Aftonbladet – 1 oktober 1863, sida 2

Hans höghet hertigen af GuiseX, svarade Carl af Montsoreau, utan att känna sig det minsta förlägen af den granskning som hans person och drägt på ett föga grannlaga sätt underkastades af alla de närvarande, har uppdragit mig att hos eders majestät söka upplysning om en ung, med hertigen nära beslägtad dam. som, efter hvad han har anledning förmoda, funnit skydd hos någon afdelning af eders majestäts trupper undan en henne hotande fara. Hertigen ber att härför få framföra sin underdåniga tacksamhet; och som den unga damen lärer vara förd till detta eders majestäts slott, Vincennes, anhåller hertigen at: eders konglig majestät måtte täckas afsända henne till honom, som är hennes förmyndare och målsmen.4 Konuovgen vände sig till en bakom honom stående man, vacker till utseende, ehuru med ett mörkt, olycksbådande uttryck i sitt ansigte, och sade med låg röst: Han blir väl betjenad, Villequier! Till Soissons och tillbaka till Paris inom fyra och tjugo timmar! Ha, ryktet har då vingar, likasom svalorna. Dessa ord syntes väl vara ämnade endast för den till hvilken de yttrades, men bade dock ej undgått att höras af grefvenv. Han fann sig dock ej föranlåten ett svara något derpå, då talet icke blifvit stäldt till bonom, utan afbidade med sänkta ögon och i en vördnadsfull ställning, att konungen skulle behaga afgifva svar på hans framställning. Min grefve af Logåres4, återtog konungen, mm har gifvit 083 endast ett dunkelt begrepp om den sek ni omtalar, och som olyckligtvis våra befälhafvare äro allt för itet vana att meddela oss fullständig redovörelse för sina förehafvanden, så känna vi uildeles icke något tillfälle, vid hvilket en if dem må hafva lemnat sitt beskydd åt