Aftonbladet – 1 oktober 1863, sida 2

blott för en stund, återtagit denna herrskaremin och furstliga hållning, som utmärkte honom under hans ungdom, och emottog Carl af Montsoreau med värdighet och behag. Hans utseende var intagande, hans ställning otvungen, hans drägt af den mest utsökta smak som det var möjligt att föreställa sig. Den var hvarken veklig eller så öfverhöljd med prydnader som eljest stundom var fallet, och det svarta sammetet med broderi och fransar af guid, hatten prydd med en enda stor diamant och en snöhvit strutsljäder, och ett par ordenskedjor omkring halsen klädde honom väl och öfverensstämde med hans antegna min och hållNing. Kit par tre herrar omgålvo horom utstyrda i vida grannare drägter än han -jelt, och ibland dem befann sig hertigen af Epernon, som Carl af Montsoreen påmiute sig hafva sett på besök hos sin fader för nägra år sedan. De hade samtliga dragit sig något tillbaka, för att lemna konungen ritt tillfälle att betrakta den unge ädlivgen som nu inträdde. Välkommen till Vincennes, herr af Loöres, sade konungen. ?Vår ädle, furstige kusin af Guise har redan underrättat oss ut han skulle afsända er till Paris uti vigiga ärender; han gifver er allt det beröm ch loford, som vi äro förvissade att pi rättvist förtjenar, ber oss hafva all tillit och örtroende för er och lyssna till edra ord, åsom till hans egna, då ni talar till oss om le angelägenheter, som fört er hit. Vibedja r derföre att förklara för oss hvad han emnat oupplyst, och säga oes hvaruti vi unna vara denne vår käre kusin tilltjenst, lägot, som vi sätta framför allt annat, om let kan förenas med rikets säkerhet och vära indersåtares väl.