Aftonbladet – 1 oktober 1863, sida 2

ner, som, för att på denna väg vinna ko nungens bevågenhet, täflade med hvarandr om den hedern att få betjena hans apor papegojor och hundar. Dessutom syntes detta rum icke mindre än fem dvärgar, et sags varelser, för hvilka konungen var sär deles svag. Iogen af dem var mera än tr och en half fot hög, en del voro vanskap liga och ohyggliga till utseendet; andr: åter, i sin litenhet väl och vackert bildade syntes betrakta sina kamrater med ett viss förakt. Nästan illa dessa dvärgars röste! voro hesa och gnällande, och det var lju det från deras läppar, blandadt med hun darnes tjut, apornas snettrande och pape gojornas pladder, som hade för den ung ädlingens öron. medan han väntade i för stugan, framkallat en bild af den babyloni ska förbistringen. Trädande genom denna sal, medan dvär garnes ögon zafundsfulit voro fästade på hans höga, ståtliga gestalt, inkom den unge grelfven i pagernas rum, hvarest, likasom till motsats mot det föregående, det varat se en utsökt samling af de vackraste yng lingar, och beledsagades dereiter till de egeutliga förmaket, der allting andades idel prakt och ståt. Flera herrar af den kung: iga hofstaten vandrade här fram och tillbaka, likasom väntande på någon syssel sättning; och slutligen uti ett rum innanför dessa tillsades Carl af Montsoreau att dröja till dess att den honom åtföljande tjenaren ännu en gång fått anmäla honom hos konungen. Han blef dock icke nu uppehållen mera än ett ögonblick, ty dörren öppnades omedelbarligen änyo och han inläts till sin monark. Henrik III företedde vid detta tillfälle en belt annan anblick än den unge grefven hade väntat sig. Konungen hade, om ock