Aftonbladet – 1 oktober 1863, sida 2

nom, återkallades i hans minne. Han upp kom snart med sin följeslagare till en liter förstuga, hvarest denne bad honom dröj: några ögonblick, medan han sjelf gic! in genom en dörr till höger. 5å vä denna dörr, som en annan midt emo stodu halföppna; och det fanns rumers ingen anledning att vidare beklaga sig öfver den förut rådande tystnaden, ty et sådant snattrande, tjut, gläfsande och gnäll som från begge sidor trängde uti förstugan har väl svårligen hvarken förr eller sedna:e blifvit hördt i ett kungligt slott. Menskliga ljud tycktes det icke vara fastän flera ord på åtskilliga språk emel Janåt kunde urskiljas; och Carl af Mont soreau hade förgätves uttömt all sin giss: ningsförmåga, när tjenaren efter några ögon blicks frånvaro återkom och bad honom in. träda uti ett rum eller snarare en stor bur. hvarest oreda och förbistriog var rådande. Den tafla, som visade sig för den unge ädlingens blickar, var i sanning lika säll. sam som oväntad. En mängd papegojor. gröna, hvita och röda, sutto på pinnställnigar längst efter begge sidorna af en rymlig sal; här och der emellan dem skramlude apor och markattor med sina kedjor, grinande emot hvar och cn som kom dem för nära och vridande sig ide befängdaste stäilningar; sex eller sju små hundar af sällsynt slag sprungo omkring på golfvet, morrunde ät hvarandra, skällande på hvarje främmande person som inkom oeh nafsande efter de andra djuren irummet; korgar med valpar och kattungar funnos i alla hörnen, och en hel skara män och qvinnor voro anställda för att sköta dessa konungens bevingade eller fyrfotade älsklingar. Men tom dessa tjenare på stat funnos der flera andra, och deribland högt uppsatta perso