Aftonbladet – 1 oktober 1863, sida 2

eget slott, eller att af stråtröfvare anfellas på öppna landsvägen; oaktadt han an såg det helt naturligt, a!t hvar och en stän I digt måste vara på sin vakt och beredd på sjelfförsvar emot hemliga eller uppenbara fiender, hade iikväl hans dittills förflutna lit tillbragts fjerran från de mest upprörande taflorna af våld och nedrighet, på landsbygden, der Guds herrliga verk, uppenbarade i naturen, kraftigt bidraga att rena och förädla de menskliga böjelserna, så att hans uppfattning af dagens händelser, seder och förbållanden var helt annorluoda än den, som vanligen egde rum ibland hulfvudstadens invånare. Sålunda, när han blickade upp på den mörka byggnad, som Jåg framiör honom, och tänkte på sila de grymma dåd, som blifvit ut förde inom dess murar, eller de skändlighet2r och dårskaper, hvaröfver man derinne rådplägat och beslutat, erfor han inom sig en känsla af på en gång afsky och vämjelse, och skulle, om ej pligten manat honom dertill, under intet vilkor velat sätta sin fot på tröskeln till ett så vanryktadt och besuddladt ställe. Befallning att inställa sig ho3 konungen i Vincennes hade blifvit honom meddelad tidigt på morgonen; och hans ankomst hede koappt blifvit tillkännagifven ifrån vakten vid slottsporten, förrän han genast inläts och af en väntande tjenare beledsagades uppför en lång, breut och mörk vindeltrappa i ett at tornen. Allt var der öde och tyst, ingen lefvande varelse möttes under vägen och intet annat ljud hördes, än det som hans egna och tjenarens fotsteg uppväckte under oåendet uppför trapporna. Den unge ädlingen erfor hvarken villrådighet eller fruktan, änskönt åtskilliga af de verningar, hertigen af Guise gifvit ho