Bells rögervation. Utskottethar ansett en förändrinj efter nya strafflagens antagande nödvändig oci föreslagit att, med borttagande af den enskild: skriften och aflösningen, brottslingen skulle en skildt med sin själasörjare samtala; hvarefte denne skulle pröfva om hah konde hönolm hätt varden tillstädja och i så f. 11 detta hos kyrko rådet anmäla Mot utskottets förslag uppträdde hr Lemchen som hade ett eget förslag och an såg alt utskottets förslag vo e mera skadligt är gagneligt, då detsamma påminde om öronbi samt lade för mycken makt i prestens hand. H Lemchens försläg understöddes af hrr Staaff, Is. berg och R Trägårdh. Utskottets förslag för svarades af hr Henschen, som för öfrigt anmärkte att utskottet gerna, om det tilltrott sig att gå så långt, hade fullkomligt borttacit den enskilda bil: ten. Med anledning häraf gjordes af hr Bovin den invändningen att utskottets förslag i allt fall så mycket afviker från motionen att utskottet lika gerna kunnat taga steget fullt ut. Hr Sund: vallsson trodde att vida lämpligare varit att sjä lasörjaren, der han funne sig föranlåten att vägra nattvarden, borde sädant hos kyrkorådet anmäla. hvarigenom detta droges under kyrkorådets pröf. ning, yrkade återremiss. Hr Björck trodde att utskottet ganska väl kunnat föreslå hela den enskilda skriftens borttagande, då i utskottets makt ligger att tillse det fullkomlig harmoni räder e mellan de olika lagarne. Förordade återremiss. Hr S. Trägårdh instämde med hr Sundvallsson Hr Carlen förklarade sig ingenting ha att invända mot en återremiss. Betänkandet återremitterades och inbjudningen förklarades hvilande tills svar på återremissen från utskottet an. kommit. Vid lagutskottets betänkande nr 59. angående upphäfvande af bördsrätten. hänvisade hr Henschen till sin reservation. Talaren medgaf visserligen att denna rätt ytterst hvilade på en grand, som redan vore förvittrad, men trodde dock sådana omständigheter kunna inträffa då dess qvarstående i lagen vore gagneligt. — För bifall yttrade sig hrr Staaff, Bovin, Lemchen, Loven, Ekholm och Ödrsans Den af försvararne till bördsrätten åberopade kärleken till fädernejorden låge ytterst sällan till grund för denna rätts begagnande, men nästan alltid blott egennyttiga motiver. Betänkandet bifölls. Derefter föredrogs en inbjudving från ridder: skapet och adeln, rörande åtskilliga punkter i förslaget till ny sjölag. I vissa delar sammanföll nämnda stånds beslut med borgareståndets. I afseende på de 88 borgareståndet återremitterat, förklarades inbjudningen hvilande till dess svar på inbjudningen hunne ankomma, och i afseende på de 8S, der ridderskapet och adeln fattat ett med borgareståndet olika beslut, blef inbjudningen afslagen, sedan man rörande 78 voterat härom, hvilken voterisg utfallit med 7 röster för bifall och 20 för als för bifall till inbjudningen angående derna 8 hade hrr Björck och Carlsson yttrat sig. hvaremot afslag påyrkats af hrr Witt, Lundberg. Staaff och Renström. En inbjudning från bondeståndet att instämma i dess beslut, angående anslag å dtvärnsmän: nen, afslogs, sec it att ståndets beslut är för dem fördelaktigare och utt de vil kor och den sö a pröfoimg, som bondestän: det beslutit skola gå dessa pensioners till delande, mycket väl kan af utskottet föreslås med anledning af riksståndens skiljaktiga beslut Swåndet äåtskildes kl. . 3 e m. Bondestårget. Efter försiggånget val till ledamöter i förstärkt bankoutskott föred kottets memorial n:r 5d, i anledning ar återremisser å åtskilliga delar af memorialet n:r 114, om förändra It re lemente för rikets ständers bank, och bifölls ill alla delar: dock 2 punkter först efter en stunds diskussion, hvarunder Gross och Anders Gudmunsson förordade kollegialeiler unders ns bi. vLehållande i dess nuvarande sh föllo 44 röster för bifall kotts memorial n ndringar i bankoreglementet, dels godkändes, dels lades till handlingarna . Statsulskottets utlåtande n:r 135. angående ateberäkningen för ett från staten af staden Helsingborg erhållet lån, i och för hamnbygg ad, bifölls med 33 röster mot 22, hvilka vora för återrem ss, som förordades ef Ola Jönsson, Medin och Rosenberg i den syftning att det måtte tillförlitligare utredas från hvilken tid räntan ligen bör till betalning anses förfallen. Vidare godkändes utan diskussion samma ut nor AN stvrkenda landoch Kf. 3 cleoettoe mona: