Aftonbladet – 30 september 1863, sida 2

— ålan läser i Göteborgs-Posten: För omkring en vecka sedan anlände hit till staden med ängfartyget Uddevalia en sjömansklädd gosse, som sade sig heta Pehr Krik Thun gren, och uppdukade en högst tragisk berättelse om et skeppsbrott, som det fartyg, å hvilket han varit anställd, lidit i Nordsjön kort förut. Fartygets vamn uppgafs ha varit Venes, hemma i Norge, kaptenens Alexander, och sjelf skuile gossen jemte 2:ne andra kamrater af besättninEn ha varit de enda som vid olyckstillfället efter många vidrigheter lyckat rädda sina Nf. De 2:ne andra olyckskamraterna skulle ifrån Ly sekil, hvarest de skeppsbrutna först kommo i ; land, begifvit sig till sitt hemland, Norge. men Thungren hade tått medfölja ångfartyget Uddej valla från nämnde ställe, för att genom goda benniskors hjelp här på platsen kunna komma till sin hemort, Sundsvall. Dessa uppgifter, så väl de för resten voro hopkomna, syntes dock något misstänkta: man fann skäl vara för handen att närmare efterforska deras sanningsenligbet, och sedan gossen blifvit tagen i hörhör, visade det sig att hela historien med skeppsbrottet från början till slut var en hopspunnen Gossen e tillhört besättningen å en som för motvind inkommit till Lysekil, beredt sig tillfälle aut rymma och begifvit sig landvägen till Uddevalla) hvarifrån han med ångfartyg fått medfölja hit. Här i staden hade han emellertid gått omkring på flera ställen och tiggt ihop penningar. Sedan sanningen kommit i dagen drogs likväl försorg om att den unge äfventyraren blef afsänd till sin hemort, som skall vara i trakten af Hernösand.