Aftonbladet – 29 september 1863, sida 2

— Vid en blick tillbaka på landstingets förhandlingar yttrar Södermanlands Läns Tidning bland annat: Landstinget har lemnat en liten lärdom. hvilken på sätt och vis älven kan räknas till dess resultater. Innan nemligen riksdagar nes ,elitid återkommande längvarighet gjorde denna till en vana, som afledde uppmärksamheten derifrån, väckte, isynnerhet inom landsorten, denna tidsutdrägt både undran och missbelåtenhet. Man har vid detta tiil fälle inhemtat den erfarenheten, att orsaken dertill icke blott bör sökas i den invecklade beskaftenhet, som med rätta öfverklagas hos värt nuvarande riksdagsmaskineri, utan äf. ven det behof af att synas och att yttra sig öfver alla förekommande ämnen, kända eller främmande, som vidlåder åtskilliga representanter och derigenom låter en vigtig tid gå förlorad. Sålunda inträffade här, att den värde representanten från Strengnäs begärde så of.a ordet, att utan motsägelse vid pass en tredjedel at den tid (3, dag), som landstinget påstod, disponerades af honom (icke nöjd härmed, har han yttermera ef terlemn:t tvenne skriftliga reservationer). Snart sagdt hvarje, äfven den minsta detelj fråga blef föremål för hans anmärkningar el ler inkast, och flera bland åhörarne lade märke till den nästan feberaktiga otålighet, hvarmed han afbidade den stund han erhöll ordet, Denna lydnad för det gamla budet, elt icke sätta sitt ljus under ena skäppo, eller, med andra ord, detta kanske för län.t dritna sjelfförtroende är dock en olägenhet, hvarat alla representativa församlingar lida, och godtgjordes nu på sitt säv genom den tystnad, som under öfverläggningarne iakttogs af flertalet bland lands ingsmännen, hvilka ej yttrade sig oftare än ae till ordförandens propositioner svarade ja ller nej. — —