Aftonbladet – 26 september 1863, sida 7

gående de efterfrågade personerna, helst jag är förvissad, att ni gerna vill veta hvad om i öfrigt kan om dem inhemtas.4 Den unge ädlingen smålog ånyo och yttrade med en lätt budning: Jag skall vara mycket tacksam för hvarje underrättelse af detta slag som ni kan lemna mig, och tager mig emellertid den friheten fråga, om icke herr Chapelle Marteau skulle vilja. qvarstanna för att dela min tarfliga middagsmåltid, sem snart lärer vara färdig? Ligisten undsnbad sig den höga äran, förebärande angelägna göromål, som icke lemnade honom någon tid öfrig; och efter intagen middag red den unge grefven en stund omkring på stadens gator, för att dels röra sig der mera hemmastadd och dels taga i betraktande alla de ståtliga och märkvärdiga ting, som -hufvudstaden hade att erbjuda en främling.. Efter att hafva återvändt till värdshuset, emottog han Bent på aftonen en skrifiig uppsats, så lydande: CMarkieen ef Montsoreau med en trupp väpnade ryttare, likväl utan fälttecken eller standard, ankom till Paris i går klockan fyra eftermiddagen och tog in på den Gyllene liljan. Han är dock icke numera qvar der cch förmodas hafva åter lemnat staden. Fröken af Clairvaut bar veterligen icke besökt Paris; men en vagn med damer och deras tjenarinnor har i dog på morgonen at en trupp med de kungliga färgerna blifvit eskorterad till Vincennes. En af dessa damer uppgafs vara baronessan af Saulny. Carl at Montsoreau läste dessa radermed klappande hjerta näst innan han gick till hvila, men hans ögon kunde icke sluta sig till sömn, förrän tornuret från en närbelägen kyrka redan förkunnat den femte tiniman på morgonen. (Forte. följer.)