Aftonbladet – 26 september 1863, sida 6

Den röda färgen i mannens ansicte blef ännu rödare och han stammade förlägen : tJag trodde, min berre, ja, jag tog för gilvet att oi skulle hafva något att såga mig ifrån hertigen af Guise. Icke det minsta, svarade grefven utan betänkande; men kanske att ni, herr Nicolas Poulain, har alt meddela mig rågot, som rör hans höghet?4 Huru så? sade mannen, i dethan sökte pifva sig ett utseende af okonstlad förun dran, som likväl föga lyckades för honom. Ni bör hafva träffat hertigen långt sednare än jag, såfran t jag icke är illa underrättad. Men jag ber, fortfor grefven, var god och säg mig af hvilken anledning ni gjort er besvär att söka upplysnivg om hvad som angår mig? tDen frågan är lätt att besvara, menade herr Poulain, Sänskönt ni tyckes göra så många svårigheter att meddela er med mig. Jag har fått veta eder ankomst hit i herticens ärender genom mäster Chapelle Marteau, som såg er förliden natt, då ni redin genom stadsporten.ft Detta namn erinrade sig grefven ögonblickligen såsom ett af dem han sett på utanskrifterna till de bref, hvilka hertigen lemnat honom för att användas i händelse af behof; men då han insåg att han måste vara på sin vakt emot de Sextons parti, till hvilket både Chapelle Marteau och Nicolas Poulain hörde, så beslöt han genast atticke ill denne sednare y tra ett ord om de anselägenheter. som fört hosom till Paris. Mannens falska och lömska utseende gaf honom derjemte all aniedning att i honom se en förrädare, åt hvilken ingen sak af vigt kunde utan den största fara anförtros. Hans svar blef derföre helt kort, att han väl sände mäster Ohspelle Marteau till namnet,