Aftonbladet – 26 september 1863, sida 5

Jm RR VV VV — ? sig alt lätt urskilja hvad slags folk de hade för sig, och den unge grefvens min och utseende genast gäfva tillkänna ädlingen, så rättade hen genast sitt uppförande derefter och svarade med en artig bugning: Jag märker alt ni är en främling, som icke vet alt detta hus tillhör den ädle herrn af Aumont. Hvad värdshusen här i staden beträffar, så äro de alla skäligen klena; men jeg har hört att man skall finna sig nigor lunda väl på Franska kronan, icke långt härifrån. Om ni rider ett stycke fram på denna gata och sedan tager af till höger så kommer ni in på en annan lång och bred gata, vid hvars slut, midt för bron öfver Seiven, ni finuer ett stort hvitt hus med inkörsport och deröfver skylten med kronan. Der skall vara hyggligt nog och en artig värd, fastän han lärer taga bra betaldt för hvad han gifver till bästa.4 Dermed har der ivgen nöd, svarade Carl af Montsoreau och red, sedan han tackat portvaktaren för den lemnade upplysningen, fram (till det anvisude härberget. Han emottogs helt nnorlunda här än på de värdshus han besökt i landsorten. Gården, på hvilken han red in, var fullskräpad med halm och strö och ett stort, stävligt stall syntes längst in, men ingen stalldräug elier uppassare skyndade fram för att taga emot honom. Der sprungo i stäliet en mängd kockar, kökspojkar och stekvändare omkring, och herrn i huset sjelf, med en hvit mössa på hufvudet, en hvit jacka och ett hvitt förkläde, uppfästadt på sidan så mycket at hans svarta byxor och strumpor med röda ränder kunde synas derunder, liknade mera, hvad han ock 1 sjelfva verket var, en köksmästare än en värdshusvärd. Han betraktade till en början med något misstroende vår unge resande, som medförde endast två tjenare och icke flera saker än som kunde in ymmas i en af hvar Jera hästen buren liten kappsäck, med det obetydliga tillägg, gom Ignatis riogare vigt kunnat medgifva i hans packning. Men vär