Aftonbladet – 26 september 1863, sida 5

stjernorna, kunde man endast då och då emellan de höga husmurarne upptäcka en och annan af dem, alldeles som hade man betraktat dem ifrån botten till en brunn. Carl af Montsoreau hade förgätit att af vakten vid porten söka underrättelsa cm den väg han borde taga, men red, evuru alideles obekant med den stora stad der han nu befann sig, oförskräckt vidare, i förhoppning att omsider träffa på någon ännu öppen bod, der han kunde fråga sig före, äfven med risk att blifva narrad vilse. Alla bodar och hus befuunos emellertid stängda, och under fortsait färd på den gata han först valt, var det på länge icke heller möj ligt att upptäcka en enda mensklig varelse af hvilken man kunde söka upplysning. Slutligea kommo de till en tvärgata, hvarifrån till venster på ett par hundra alnars afstånd syntes ett klart flammande sken, likasom ifrån en eldsvåda. Något buller elier ovanlig rörelse hördes dock icke derifrån, och när Carl af Montsoreau kom närmare, fann han skenet härröra från ett dussin facklor uppställda på ett galler emellan flyglarne tili ett stort långt hus 7), framför hvilket en tjock portvakt, utstyrd i en brokig drägt med ett bredt bälte öfver axeln och svärd vid sidan, vandrade fram och tillbaka, putgzande tacklorna med högtidlig värdighet. Den unge grefven e:inrade sig pu balva hört omtalus detia bruk alt natt:tid upplysa de större palatserna i Paris, red fram till porivakteren, frågade eiter egaren till huset och bad honom lemna anvisning på något ställe i grannskapet, hvarest han kunde tega in öfver natten. Mannen blickade up, på honom med samma förundran som om han skulle beskådat ett sällsamt djur, men som den tidens portvaktare med skäl hade det ryktet om ) Ett och annat dylikt hus har ännu i sednare tider funnits gvar i Paris, särdeles i förstaden S:t Germain. :