Aftonbladet – 26 september 1863, sida 5

eNej gudbevarst4, svaradelöjtnanten. Jag har all aktning för konungens pass, men det är nödigt att granska dvtsamma närmare och sådant kan ej ske i mörkret. Ni gör säledes bättre att stanca i förstaden öfver. natten och der tåligt afbida morgondagen.4 Det skulle blifva ganska okärt för mig och säkerligen ännu mera för hertigen al Guise, i hvars ärender jag kommer hitt, sade den unge ädlingen. Hertigen af Guise!4 upprepade mannen, något häpen. Men ert uttal förråder icke någon loihringare. EDertill kan ni hafva rätt, sade grefven af Logeres; fastän sådant icke hindrar attjag är sänd ifrån hertigen, hvarom ni kunnat öl!vertyga er, i fall pi velat granska mitt ass. Det innehåller konungens uttryckliga efallning till alla vederbörende, att gifva fri genomfart, hjelp och beskydd i alla dejar af riket åt innebafvaren, som reser i hans höghet hertigens at Guise ärender, och derunder af hertigens egen hand tecknadt: gäller för vår trogne vän och anhängare Carl af Montsoreau, grefve till Logeres, Henrik af Guise. Se sjelf efter! Löjtnanten höll opp papperet ett ögonblick emot en lykta, som häogde uppe på stenmuren under porthvalfvet, och ropade derefter med hög röst: Fram med nycklarne och öppna , orten! Nådig herre, jeg ber tusen gånger om nreäkt för det att jag uppehållit er. Om jeg hade vetat att passet var påtecknadt sf hans höghet hertigen, så skulle ni pi ögonblicket hafva sluppitin i staden.4 De tunga stadsporiarne, som icke rört sig ut fläcken för konungens befallning, sprungo nu vid hertigens af Guise blotta namn upp på vid gafvel, och borgrarne uppställde sig på ömse sidor, för att lemna tri genomfart åt den unge ädlingen som på sådant sät för första gången red in i sitt lands hufvudstad, Gatorna voro mörka och dunkla, och ifall mean såg upp ät himlen, till de findrande