Aftonbladet – 25 september 1863, sida 2

bortiiora Moreas beiolkning tll msypten. Vi vilja inskränka oss till att påsiå, att Ryssland gjort mera än Ibrahim föreslog. Det har deporterat till Ryssland flera polackar än Morea hade invånare; det har konfiskerat egendom på en jordvidd tio gånger större än Morea. Men om det är visst, att Ryssland endast genom skräckvälde bibehåller sig i Polen, kan man väl säga detsamma om insurrektionen ? Hvilka äro terrorismens vanliga följder? Nedslagenhet, håglöshet, ödemarkens eller erafvens tystnad. Detta är hvad terrorismen vanligen ästadkommer, ehuru ryssarne ännu ej kunnat höja sig till denna grad af makt. Men hvarest och när har man någonsin sett terrorismen framkalla hängifvenhet, uppoffriogar? Hvar har man sett att man går en säker död till mötes, att mau låter döda sig under tyngden af skräck samt att, när de första dukat under, nya offer träda fram för att dela samma öde? Vi upprepa det, härpå har man aldrig sett något exempel, och likväl är det hvad man dagligen ser i Polen. Trots den förfäran, den skräck ryssarne sprida i hela landet, åtlydas de endast der deras stridskrafter utöfva ett direkt och sländigt närvarande tvång. Ehuru på många ställen ingen krigsstyrka finves, som tillförsäkrar nationalregeringen hörsamhet, åtlydes hona öfverallt. Vi öfverlemna åt det allmänna samvetet omsorgen att draga slutledningarae af denna jemförelse. Hvad ryssarue kalla den polska terrorismen är ingentiog annat än en frivillig förening af nationalkrafterna, hvilka ålägga sig sjelfva en sträng disciplin. De s. k. revolutionsdomstolarne äro endast nationalsamvetets organer, Ha de väl någonsin underkastat sin lagskipning fångar, tagna i strid, eller sårade, undanryckta döden på slagfältet, såsom ryssarne dagligen cöra? De Sestraffa spionerna, förrädarne, såsom t. ex. dem som förrådde byn Szcezuki. Hvem kan väl förvåna sig härötver och tadla dem härför? Det är Ryssland, som ålägger oss det sorgliga nödtvånget att straffa, ty det är Ryssland som danar förrädare bland o0ssj besoldar spioner, uppmuntrar till plundring och underblåser medborgerligt krig. Kan man längre för anarki beskylla on nation, som endast och allenast lyder en anonym styrelse? Den polska nationen är ej blott icke ett ostyrbart tolk, oförmöget att underkasta sig en laglig och regelbunden makt, såsom man så ofta framställer henne, utan hon gifver tvärtom dagligen ojäfaktiga bevis på sia anda för ordnung och discipling ännu mera, hon har på dessa sista åren uppenbarat anlag för organisation, hvartill det kanske skulie bli svårt att finna ett motstycke under enahanda förhållanden i något annat lands historia. Efter ett så långvarigt välde af godtycke, utländskt förtryck och bestickning är det polska folket begärligt efter en regeldunden, välgörande och nationel makt, och lyder obegränsadt till och med en anonym regering, så snart hon vet denna hängifva sig åt det allmänna bästa. Aldrig ha ryssarne, trots alla do medel som: stå till deras förfogande, i detta land åtnjutit en sådan makt, som landtbruksföreningen bade för två år sedan, som den anonyma regeringen nu har. Om intet annat argument fanns mot det ryska väldet i Polen; skulle detta ensamt göra tillfyllest. — Tilläggom, att midt under den största jäsning i sinnena under de sista åren, midt under de största motgångar, de största missräkningar har man aldrig proklamerat antimonarkiska grundsatser; så mäktigt är hos oss begäret efter enhet, känslan af ordning! Ja, Polen bär inom sig fröet till en sund och solid organisation, och dess moraliska egenskaper gifva tillräckliga garantier åt de civiliserade staternas familj, till hvilken det inyo vill räknas. Vi ha alltför bittert fått försona öfverdrifterna af personlig frihet, för utt ej erkänna de välgerniogar, som en klok och genom aktningen för lagarne stark makt förlänar det menskliga samhället. Behöfva vi väl ännu besvara beskyllningen för socialistiska och kommunistiska tendenser, hvarpå man ej heller spart mot oss. Vårt sociala ifs förhållanden äro sannerligen minst egnade att locka oss till d. ofruktbara utopier, som oroa verlden och hvarken skänka henne ycka eller rättvisa. Vi djerfvas påstå, och var och en, som varit i tillfälle att studerå len slaviska verldens moraliska tillstånd, kall instämma i, att vår sak är ordningens och civilisationens sak. Hon representerar vesterlandets grundsatser: individuel frihet, ikhet inför lagen, aktning för eganderätten, le förvärfvade rättigheterna och menniskas rärdet! Det är på detta sätt det polska folket förtår sin bestämmelse; det är i denna anda ationalregeringen söker uppfylla det stora ch svåra värf, som omständigheterna ålagt :enne. Öfvertygad om den saks rättvisa ch helighet, hvilken hon försvarar, har hon ned patriotisk tillfredsställelse åhört de ord f sympati som uttalats för Polen inom erldens största politiska församlingar. Hon ar isynnerhet med glädje sett flera stora egeringar i Europa uppträda till försvar för et rätta och de grundsatser, på hvilka det lmänna förtroendet hvilar. Bland dessa vittnesbörd om sympati för in sak har den polska nationen isyonerhet ped intresse hört det österrikiska folkets ch till och med regeringens rast. Oaktadt e smärtsamma minnena af delningen ha vi j kunnat glömma, att Österrike aldrig visat g så ifrigt längta efter vårt fördert som ysslands och Preussens regeringar. Vi pås unna oss dess förklariog på kongressen i Vien: Satt det aldrig i det sjeltständiga olen skulle se en fiendtlig eller rivaliseinde makts. Det liberala Österrikes sanna intressen äro . nära och med så många band förenae ed Polens, att dessa bäda nationer icke inna förbli fiender för alltid. Det är derre särskildt angenämt för oss att här konatera, att grefve Rechbergs depesch af den ; Juli blifvit bland oss mottagen med allän tillfredsställelse. Vi vilja gerna deri utgångspunkten till en ny politik, hvarenom Österrike skall finna sin säkerhet :;h Polen sin sjelfständighet. Således uttalar sig den allmänna meninn till vår fördel inom nästan hela det ciizerade Europa; men skall väl denna