Aftonbladet – 24 september 1863, sida 2

Stockholms läns landsting. Vi fortsätta i dag redosörelsen för förhandlingarne i tisdagens eftermiddagsplenum. I detta plenum föredrogos åtskilliga motioner om vägars anläggande, backars borttagande och en biobyggnad, väckta af öfverjägmästaren ov, Bahr, possessionaten Udden, Jan Gustaf Jansson, kapten Bring och Per Pehrsson. Med hänseende härtill förkl :rade ordföranden att dybka frågor närmast tillhörde landshöfdin geembetets behandling samt gjorde tinget uppmärksamt på det okloka iatt för dylika saker göra uppoffringar, då vid hvarje riksdag betydande anslag anvisades för sådana ändamål. En hvar, som önskade att få en väg anlagd, eller en backe borttagen, kunde vända sig till landshöfdingeembetet, som alltid hade till sin disposition tillräckliga medel för undtrsökningars hållande, hvarefter företaget af landshöfdingeembetet för. ordades i den mån, som det ansågs vara behöfligt och af allmännare nytta. Ordföranden förklarade orsaken hvarföre vid detta ting en mängd motioner blifvit undanskjutna vara, att motionerna dels inkommit i ett högst outredt skick, dels att man af ovana och okunnighet om rätta vägarne att nå syftemålet, väckt motioner om förbättringar, som på annan väg lättare kunde vinnas. Så vore förhållandet åtminstone med alla nu till tinget ankomna motioner om backars borttagande. Hr Tamm hemställde efter de sålunda vunna upplysningarne att tinget skulle hänskjuta de ir gavarande motionerna till konungens befallningshafvandes behjertande. Kammarherre Paykull ansåg deremot, att motionerna borde af tinget behanålas Landstingets uppgift trodde talaren vara att lyfta en del af dessa småbestyr från auktoriteternas och regeringens axlar. Han hoppades också, att regeringen hädanefter alls icke skulle befatta sij med anslagsfrågor, som landstinget kunde aföra. Grefve Wirsn hänvisade till kommunalförfattningen, der det med afseende på landstingens verksamhet stod tydligen stadgadt, att tingen egde handlägga frågor om kommunikationsanstalter. Att en mängd motioner skulle inkomma, var naturligt, men det tillhörde tinget att pröfva och bedöma hvilka som borde blifva föremål för dess behandling. Att hänskjuta allt till landshöfdingeembetet kunde talaren ej gilla, och uttryckte han sin förvåning öfver att redan förut under detta möte ofta ha hört Personer, som länge kämpat för friheten, ständigt vara benägna att hänskjuta saken till denna myndighet. Skulle man genom att ständigt krypa under vingarne på landshöfdingeembetet, visa sin egen oförmåga att besluta i någon sak, ansåg talaren landstingen gagna till intet. Grefve Anckarsvärd ansåg sig böra besvara grefve Wirsns utfall, så obehagligt det än var, då apostroferingen troligen gällt honom, som längst af de närvarande kämpat för friheten. Nu liksom förut ansåg han, att man ej begår någon inkonseqvens mot densamma, om man hänskjuter en sak till sådana auktoriteter, som besitta erforlerliga insigter och fullständig kännedom för less utredande. Sedan åtskilliga andra talare yttrat sig, hänskjöts de ifrågavarande motionerna ill konungens befallningshafvandes behandling. I ordningen förekom vidare en motion af öfverjägmästaren v. Bahr, om jordens befriande rån vägunderhållningsskyldighetenTinget fördarade motionen ej till någon ätgärd föranleda. samma motionär hade äfven väckt förslag om lögre ansvar för skogsåverkan men afstod derirån med anledning af det beslut, som rikets tänder fattat i ämnet. En läng:e diskussion uppstod om ett tredje ör-lag, väckt af samma notionär samt rörande nskränkning i tiden för bränvinsutskänkning vå landet. På ordförandens proposition heslöts, fter votering med 20 röster mot 17, att ingå till C. M:t med underdånig anhållan att all bräninsutskänkning vid de gästgifverier på landet, ler sådan finnes, måtte förbjudas från klockan 0 lördagsafton till klockan 6 måndagsmorgon. I gårdagens förmiddagsplenum handlades det itlåtande, som särskilda af landstinget utsedda commiterade till tinget agifvit, med anledning f EK. M:ts proposition om förändrade grunder ör landstingsskattens utgörande. Första punken i nämnde utlåtande, tillstyrkande att persoer, som erlägga bevillning efter kapital och arete, äfvensom egare af annan fastighet eller rälseränta, skola betala hälften mindre än peroner, som innehafva jordsbruksfastighet, ehvad