Aftonbladet – 23 september 1863, sida 3

Hl ERUS UGC Ga Lola atv dliS dlblutae Mar gra trektater? Efter att ha kommit fram med denna förvånande sats, vill vidare den ryska diplomatien från kretsen af de ämnen, på hvilka Wienertraktaten bör tillämpas, utesluta alla frågor, som röra den inre förvaltningen. Detta anspråk är rakt stridande emot ordalydelsen i traktaten, hvars 13 och 14:de artiklar ålägga de delande magterna vissa förbindelser, alla tillhörande den inre förvaltningen, såsom amnesti, handelsreglementen, utbyte af jordbrukets och industriens alster, fritt tillträde till hamnarne, polackarne till försäkradt inom hela Polen, sådant det var år 1772. Enligt Rysslands tanka kunna de traktater, som det afslutat med de samdelande magterna fulikomnas och modifieras af dessa samma magter, utan något deltagande af de öfriga magter hvilka undertecknadt Wienertraktaten. Om man går in på detta system, så äro stadgandena i generaldokumentet af den 9I Juni 1815 ingenting annat än en tom tormalitet, icke i ringaste mån bindande för dem, hvilka de tyckas förbinda, icke erbjudande Europa någon allvarsam garanti; och alla de traktater, som i framtiden kunde komma att afslutas för att reglera Polens öde, skulle då ständigt vara underkastade de tre samdelande magternas godtycke. Detta är den grundval Ryssland föreslår för återställandet af en varaktig fred! För den, som känner historien och fördragen i Wien, är det obestridligt, att slutakten såväl som de separatfördrag, hvilka föregingo denna, innehålla föreskrifter ej blott rörande hertigdömet Warschau, utan äfven angående de gamla polska provinserna, hvilka genom de tre första delningarna blifvit lösryckta. Lord Palmerston har öppet medgifvit detta från talarestolen. Då Europa år 1815 såg sig nödsakadt att för Rysslands ärelystnad uppoffra sina önskningar för Polens oberoende, påbjöd det åtminstone upprätthållandet af den polska nationaliteten inom 1772 ärs konungarikes gränser. På samma gång det sanktionerade delvingen, garanterade det formligen denna nationalitets upprätthållande i de gamla provinser, som Polen civiliserat och i alla lider försvarat mot barbariet. Men trots dessa uttryckliga föreskrifter förnekar den ryska vicekanslerns depesch dessa provinsers rättigheter och vågar påstå, att de aldrig varit föremål för något slags internationel akt. Detta är ej allt. Såsom man vet garanterar artikeln 1 i wicnerkongressens generalakt de gamla polska provinserna ?en representation och nationella institutioner4. Furst Gortschakoff erkänner ej blott ingen rättighet för dem i kraft af denna artikel, utan han åberopar densamma för det påståendet, att Ryssland eger till och med Konoresskonungariket med eamma rätt som de öfriga delarna af kejsarriket (Kasan och Moskwa t. ex.); så att, enligt denna tolkning, den artikel, som på ett ovederläggligt sätt fast-täller Lithauens och Rutheniens rättigheter, icke skulle ega någon an nan kraft och verkan än att göra de ännu utiryckligare föreskrifterna rörande det fordna hertigdömet Warschau af noll och intet värde! Den förbindelse, som innefattas i artikeln 1 var, heter det i den ryska de eschen, biott en tom fras, en verkan utan etydenhet af en tillfällig sinnesstämning hos) ryska kejsaren. Man glömmer i Petersburg, att denna toma fras var den enda bevekelsegrunden för Europa att gifva en motsträfvig och ofullständig sanktion åt delningen och att samtycka till ett förstorande af Ryss1 and, som var oförenligt med dess egna bundsförvandters sjeltständighet. Besynnerligt! i temtio år har man sagt oss, att det ej kan finnas någon säkrare gaanti än en rysk kejsares ord, och efter 501 irs förlopp erfara vi, att Rysslands kejsare åter i fördragen införa endast toma fraser, som ej ålägga någon förbindelse, emedanj. de endast utgöra verkan af en tillfällig sinnesstämningt. Det är emellertid upphofsmannen till depna Ctoma fras som lofvat Buropa en tid, då fördragen ej längre skola vara vapenhvilor, då de skola kunna efterlefvas med denna religiösa tro, denna heliga oantastlighet, af hvilka väldenas fasthet och upprätthållande bero! Såsom man vet, eger Ryssland en förunlerlig förmåga att genom tolkning ominteti söra fördragen. Men aldrig har denna konst blifvit drifven så längt; aldrig ha dessa för all god tro, för all säkerbet stater emellan så förderfliga maximer blifvit bekända på tt så bestämdt och djerft sätt. Ar det ej vär på sin plits att upprepa hvad en utmärkt engelsk statsman sade för femtio årl: edan: Satt verlde: s fred icke kan ega bestånd med sådana läror? Men det tillkommer den europeiska diplonatien att göra rättvisa åt den ryska vicejanslerns byzantinska sofismer. Vare det 10g för oss att ännu en gång ha ådagalagt . Wysslands falskhet i dess förbindeser med duropa. Den ryska diplomaten önskar underlåta att älla någon dom öfver Polens anspråk. Jenna önskan tyckes vara ganska naturlig i dess sida, och vi vilja tro på dess uppiktighet, men den är ej lätt att efierkomna, och man märker detta på furst Gortscha , soffs språk. Man skulle gerna lemna fråsan om våra rättigheter i bakgrunden; men nan föres tillbaka dit mot sin vilja, och nan talar då ej derom med annat än bekyllniogar. Man betecknar dem såsom XdårIktiga och chimeriskaX, man ölfverskyler ar;umenternas svaghet med beskyllningens öf1. verdrift. Anklagadt inför allmänna meninsens domstol, anklagar Ryssland i sin ordning; brottsligt mot Polen, förebrår det detta), and sina egna brott; ej åtnöjande sig med utt föra det mest barbari-ka krig mot det-!amma, förtalar Ryssland det inför Europa. i Jnder dessa förbållanden är det en pligt ör nationalregeringen att svara på detta örtal och genom några förklaringar fram-. tälla insurrektionens sannskyldiga karakter. (Forts.) ateed NORGE. Assessoren i Christianssands stiftsöfverrät VN. W. Rogstad har blifvit utnämnd till amt1 nan i Nedenees och Robyggdelagets amt. Franska örlogsfregatten Danae, 52 kanoner