Aftonbladet – 23 september 1863, sida 2

FAS VaradUuC TUPUUBICE. Bref från Finland. (Från Aftonbladets korrespondent.) He singfors den 18 Sept. Några timmar återstå ännu innan det väntade kejserliga trontalet skall ha gjort slut på den ovisshet och spänning, i hvilken man här befinner sig beträffande afsigterna å högsta ort med landtdagen. Man väntar att deri finna några antydningar om de hufvudsakligaste frågor, som komma att föreläggas ständerna; men isynnerhet afvaktar man med otålighet huruvida något löfte skall gifvas, vare sig med afseende å en nästa landtdag eller beträffande periodiskt återkommande sådana. Måhända skall jag inoan detta bret afgår hinna tillägga några ord om hvad som i detta afseende blifvit yttradt på den finska rikssalen. Tillsvidare har man för gissningarne i detta fall icke någon annan ledniog än rågra ord, som fälldes af landimerskalken general Nordenstam då ban helsade ridderskapet och adeln vid dess första plenum. Han berättas dervid ha yttrat, att denna landtdags öppnande vore för Fin!and ett återupplifvande af det konstitutionella statsskicket, som han hoppades skulle komma att hädanefter tortfara. Landtmarskalkens tal tyckes i allmänhet ha gjort ett godt intryck äfven på de frisinnade. Antagligen tår ni läsa det i ein helhet i tidningarne. I går uppvaktade ständerna monarken ståndsvis genom deputationer. Borgareoch bondestånden fingo dersid sina talmän. Befattningen anförtroddes i det förra ståndet åt borgmästaren Örn i Wiborg — en ganska hab:l man, efter hvad det säges. Bon: deståndets talman blef Mäki Peska från Ruoväsi socken, en man, naturligtvis okänd i det vfteotliga, men, efter hvad det upp: gifves, i besittning af goda naturgåfvor och synnerhet mycken lätthet att uttrycka sig. Han är dock endast mäktig fiaska språket. För de endast svensk-talande ledamöterna får säledes sekreteraren tolka propositioner och framställningar. De endast svensktalande äro naturligtvis en jemförelsevis ringa minoritet i ståndet. Jag känner likväl ännu icke på silfran deras antal. 1 de gndra ståoden är deremot svenska språket allrädande, hverom man får en antydan redan af öfverskrifterna jå ståndens unslagstaflar i riddarhusets förstuga, hvilka för de tre försia stånden äro endast på svenska, men för bondesiåndet på bäde svenska och finska. Helsingfors är fortferande hvarje afton illumineradt. Stadens invånare lära fått en vinx om alt det vore önskligt att detta komme alt fortfara så länge kejsaren vistas härstädes. I gär afton erbjödo Esplanaderna, som voro upplysta med en stor myckenhet mellan träden upphängda kulörta lyktor, en ganska vacker anblick. I afton väntas likväl illuminoationen egentligen blifva mest allmän, enär denoa deg, då landtdagen formligen öppnas, betraktas såsom den egentliga glädjedagen. Man snvävder här ett egendomligt sätt att illuminera en del gator. S. k. mareschaller — de från våra svenska illuminationer välbekanta osande talglamporna — sättas längs randen af trottoirerna, på sjelfva stenläggningen. Anblicken af dessa ljusrader längs de snörräta gatorna är rät: vacker. Fönsterillumination användes mycket allmänt, 1 en man består temligen sparsamt med ljus, så att illuminationen icke bar den bländande prakt, som brukar vera fallet med eådana i Stockholm. Visserligen skulle det också blifva en ganska kännbar uppoffriog att fylla alla fönster med ljus, då illuminationen skall fortfara hvarje afon bela veckan igenom. Den byggnad härstädes, som tager sig ståtligast ut illuminerad, är observatorium, beläget på eo dominerande böjd i fonden af stadens hufvudoata.