Aftonbladet – 22 september 1863, sida 2

ICE SIM ple AVR, MFP OIIVA OM JB IVAN em år yogre!? som den skälmen Fontenelle utbrast vid 60 års ålder, då han händelsevis Paris fick se den sköna svenska grefvinnan Fersen, hvarför är jag icke fem år yngre?? ag skulle änvnu då haft tiden för mig till orundliga studier och jag skulle gjort det ill min äregirighet att om nästa fem år sjelf bli docent 1 zoologien, kyrkohistorien eller den högre politiken vid Stockholms universitet?. Nogaf! hufvudstaden skall hafva sin högskola, trots allt hvad småstadsuniversitetsidens förfäktare beskärma sig och förhäfva ig; men jag tillstår, att för ögonblicket har g icke saknat det. Afven föruisatt, att det varit i fulit flor och att det varit brinnande termin, skulle jag denna gång omöjligt haft uid till att höra föreläsningar, än mindre till alt hälla några; vänskepen har under denna min korta sejour förstått att undersöka och uppfostra mig på ett helt annat sätt. Snarare har jag då saknat — Östergades butiker för ?wgte importerede Havanacigarrer.. leke som skulle man ej äfven i den svenska hufvadsteden kunna ftkomma en mer och mindre äkta havana och icke som skulle jag vilja förtala en viss liten ämabel mamsell: butik i . Celsingska huset vid Gustaf Adolfs torg; men om det icke är någon stor skilnad mellan en stockholmsk havanacigarr och en köpenhamnsk dito i äkthet och superfinhet, kan det vara en ofantlig skilnad dem emellan -i priset, och det är det. Det är icke utan orsak Stockholms promenader uttinärka sig genom en högst specifik doft, — detta ord icke precist taget i dess mest poetiska betydelse, — hvilken i en påfallande grad påminner om den narkotiska ångan i de parisiska passagerna; den som engång inandats denna transka parfym (o, Tgudar! hvilken parfym!) i Galerie d Orltans eller i allmänhet i närheten af en parisisk tobaksbutik, glömmer den aldrig, och märkvärdigt nog! han känaer igen den mångenstädes i Stockholm. I Paris röker man kålblad eller något likaande derför att knappast annat finnes att för pengar få. i Stockholm derför att det är den enda cigarr?, som nDågorlunda är ?å la portee de toutes les bourses:? En amatör kan visserligen äfven i Stockholm erlålla en ganska god, till och med öfverdådig cigarr, men han får då ocgså betela ett öfverdädigt pris; det är cigarren för medelklassen, den respektabla cigarren för de mindre forlunerra, som saknas. Också då många föredraga att umbära cigarren framför att röka en dålig och icke hatvä råd att röka en god, är cigarrökandet i Stöckholm ojemförligt mindre allmänt, än på diverse andra ställen, deribland just Köpenhamn. Mean fioner det redan första timman man är i Stockholm, efter att nyss hafva lemnat det nordiska Athenst tobaksfylda atmosfer. Deremot ligger Stockholm betydligt öfver i — svafvelstickor. I hela Köpenhamn är numera icke möjligt att åtkomma en enda bundt svafvelstiexor (å 50,) deraf mer än de 20 prutta till? och de 15 brinna så länge, att jag hinner begagna dem för mitt behof. (Jag har länge önskat ett tillfälle att hp mina många danska vänner en reel L genom att fästa svenska tändsticksfabrikanters uppmärksamhet på besagde stora nöd å andra sidan Sundet, och jag begagnar devna parentes dertill; att i detta ögonblick från t. ex. Jönköping förse den danska marknaden med ett tillräckligt läger ötrykstickor, det vore att handla på en gång broderligbetens. industriens och upplysningens intresse. Detta om cigarrer och svafvelstickor. (Jag öppnar dock här apropos om strykstickor en vy parentes, för att slippa en not inder texten. Hela verlden, med undantag af några ohjepliga malkontanter erkänna hos irman Hjerpes stryckstickor många aktningsvärda egenskaper, men det torde redan vara en ganska allmän erfarenhet, att det, för att begagna de hjerpesku stickorna rätt, fordras ett visst bandlag, förutsätteg en speciel taang, nemiigen i sättet för den hastiga strykningen mot plånet?; och alla de, hvilka af naturen äro litet otympliga och batva svårt att ära 8:g minsta handgrepp, lägga derför med edsnad det bjerpeska preparatet åsido, sedan le törgäfves ansträngt sig några gånger. En illfällighet har lätit mig ined afseende härpå öra en af dessa upptäckter, hvaraf det enlast går två på e:t århundrade; jag kunde vehålla den för mig sjelf och exploiterå den senom e:t nytt aktiebolag med grundfond f 500.060 riksdaler riksmynt; rmen jag föedrager att lemna der åt min samtid. grais, viss på att hvarje nobel och ointresserad andling ej blott beiönar sig sjelf, utan varer ytterligare belönad, det vare sig på ena ler andra gättet. Min uppfionivg är en ombination of Ejerpe och Lundström. Mån ager nemligen en af Hjerpes förträffliga tickor och stryker den hur okonstladt gom elst mot eit af Lundströms plån, sådana de örefionas applicerade å den sistnämndes s. . Jönköpings säkerhetselddon?, och man ar uppnått idealet! Saken blir icke precist ensamma, orm man stryker Lundström mot ljerpe, det är, enligt min privata erfarenet, alldeles absolut Hjerpe som skall stryas mot Lundström, då tar det. Om desta åda aktiebolag sloge sig tillsammans, skulle e eröfra verlden; men för alt åstadkomma indstickskonstens triumf i det mindre, är et för hvarjom och enom alldeles tillräckgt, att för plånets skull köpa sig ett Jönöpings säkerhetseldon och deritörvara sina jerpestickor; det är den metod vi sjelfva egagna.) Och nu vidare, hvad jag saknat i Stlockolm? Ack, jag bar saknat det stora träet vid Riddarhoimshamnen, detta, i hvars älgörande skugga man fordom väntade på ngbåtarnes ankomst, nu endast högst ofulländigt ersatt genom tvänne unga telningar, vilka förmodligen icke skola hinna attuppi den skuggande åldern förrän ångbåtarne ifvit gjorda öfverflödiga och undanträngts den stora Nadars luftskepp! Jag har sakut den hederliga gubben Devel:och Hans storiska häst! Jag har saknat min sublia vän Argus--Johansson på Norrbro: och erens med sin stora piska nedanför på Strömurterren. Det ser ut, som om oOriginalerna ulle försvinna ur allmänna rörelsen äfven Stockholm; det bannala, det alldagliga, mna, stereotypa, bemägtigar sig verlden It mer och mer. Man har visat mio rå