Aftonbladet – 22 september 1863, sida 2

som prosten v. Fr g ningen af författningens ordvlydelse, samt trodde att tvisten lättast. kuade s slitas senom väljande af en komitå fva om de väckta motionerna kunde anses vara al den väsentliga nytta, att de borde betraktas såsom en för bela läret nyttig sak eller ej. Possessionaten Silfverstolpe ansåg, att om man allt för strängt hölle sig till ordalydelsen, eå kunde ju lundstinget ej besluta om en väganläggning med mindre än att vägen slingrade sig genom hela häradet, ej heller skulle tinget kunna vidtaga några förbättringar i fråga om sjukvården med mindre än att det gållde hela länets sjukvård. Grefve Wirsen visade hvilken farlig princip landstinget ;jå väg att uppställa. På förmiddagen hade motioner om skjutsväsendet, eom vore en för hela lävet ge nensam engelägenhet, blifvit undanskjutna derföre att de voro af för almän pratar, och nu ville man utan någon utredni Slå de förevairande motionerna af dit skäl ett de voroaf iför mycket enskild natur. Furtsatte tinget Tpå det sättet, så skulle man slutligen kom ima derhän, att landstinget ed kande befatta sig med någon länets angeid zephet, och genom att antaga en sådan priocip till ledning för sig skulle men tnört undergrätva grunden för institutionen. Ea kommunvikationsanstalt var naturligtvis ej af den beskaftenhet utt den kunde få den utsträckning, som mun syntes fordra, ty en kanal eller landsväg kunde omöjligt löpa geoom alla delar af länet; men det var derföre icke sagdt an iden ej kunde medföra vytta för det hela. I Börjede man blott, med ett gilvet mål för ögat, emåningom verka i den riktnir tingsinstitutionen Bfeåg, sä skulle man småningom nå målet I siu helhet fost icke allt jgjordes Jå en dag. Man hade uttalat fruktin för att blifva öfversvämmad af motioner rörande lokala intressen, Väl möjligt, men det tillhörde landstioget att med en upphöjdare och klarare blick pröfva hvad som vore nyttigt och behöfligt. Kyrkoherden Janzon ville ej bestrida riktigheten af hvad grefve I Wirsen anfört; men anmärkte att det visst i skulle gå ett hulft sekel om innan allu komme i åtojutande af äskade förmåner, och dervid skulle inträffa utt de som blefvo sist påtänkta under tiden finge draga tunjan af beskatinivgarne. Öfverjägmästaren . Bahr förklarade, att han med motion i dj afsett att landstinget nu skulle fatta nägor beslut eller anslå medel till företaget, utan i endast att få landstinget att petitionera i fråun hos regeringen, då företaget vore nyttigt och af stor vigt. Landshöfdi crants förklarade sig nu, vid jen emellan 2 och åtskillig au följande paragtafer, ej tolka författningen så strängt som ett par andra talare, ty om man det gjorde, ekulle t. ex. en näring ej kunna uppmuntras eller understödjas, utan att samma näring utöfvades i ala vrår af länet o. 8. v. Frå :gan vore huruvida motionerna kunde anses vara af väsentlig nytta, men detta kände man icke i det otredda skick frågan bei fara sig, ty alla förberedande åtgärder, säigeom kommunernas hörande, undersökning m. m. vore ej verkställd Utom de nämada talarne yttrade sig äfven bärads-höfdingen Rönqvist, possessionaten Sahlström och postmästaren Lindstedt. Slutet af hela diskussionen blef att, sedan ordföranden förklara: alt hön i ärendets närvarande skick ej kunde tillstyrka ett dylikt petitionerande till regeringen, som motionären föreslagit, han for mulerade det beslut, att då motionerna befunno sig i elt fullkomligt outredt skick de sill vidare pröfning ieke borde upptagas. I detta beslut stanvade också tinget. Härefter föredrogs hr Barthelsons motion. Sedan innehållet deraf blifvit uppläst, öppnades debatten af ordföranden sjelf, som förklarade, att han fecn detta ämne vara en mera ellmän fråga, som borde tilikomma statsmakternas behandling, hvarföre han hemsiälltte om mo: ionen ej helst borde blifva föremål för kommaude rikets ständer. Detta försök att undanskjuta äfven denna fråga uppkallade åtskilliga talare, hvaribland gretve Wirsen, eom uttryckte förvåning ölver det sätt, hvarpå man gick tillväga samt anmärkte, att det såg ut, som landtingsmännen viile göra gig till dödgräfvare, då man jordade hvartenda förslag, som väcktes. Grefven hemställde om icke landstinget i så måtto åtminstone skulle taga motionen i öfvervägande, att dit visade något intresse för saken. Hens mening vore icke, att landstinget nu borde anså iågra stora summor, men man borde uppmuntra, i stället för att tillintetgöra, den nyvaknade andan för landstingsinstitutionen. Flera talare yttrade sig vidare för im tionen i den ene eller endra delen, såsom poszessionaten Sallm, postmästaren Lindstedt och hr Odeli i i i I berg, som önskade att landstinget med afseende på den föreslagna årensningens verkställande måtte fatta ett direkt beslut och förklara, om det ville dertll lemna något anslag. Grefve Anckarsvärd bemötte detta med att erinra det landstinget ej hade några kassor att anlita, eamt att man i fråga om uttaxeringer borde jakitaga mycken återhällsamhet, synnerligen i början af kommunallagens tillämpning. Han hade här hört talas om summor på 20,000 rdr 0. 8. v. Underlättandet sföngbåt telje vure dessutom en an ej vore gemensam för hela egnade sig till en riksdags berg gjorde hr grefven uppmärksam på, att hela tförttaget afsåge att kosta 20,000 rdr, hvaraf endast en del bör komma i fråga, och hade Norrtelje kommun förbundit sig att bekosta en tredjedel deraf. På bristende utredning kunde man här ej klaga, liksom vid de föregående ärendena, ty allal förberedande åtgärder vore vidtagna, un-jF dersökniogar gjorda, kurtor upprättade oh 8. V. Under diskussionen deltog ordföranden fliigt i debatten, och slutligen förklarare hr Barthelson, att han, i foljd af det mot; stånd saken rönte, inskränkte sig att anhålla det wuoget ville i frågan opinera hos regeringen, enär företaget vore af stor vigt. Man stannade slutligen i det beslut, som j; af ordföranden formulerades, att åt den j, farten på Norrgenhet, som net, utan bäst ! väga. Hi Odel: e 8 b