Aftonbladet – 21 september 1863, sida 3

hertigen. Vi måste till en början begifra ss till Soissons, hvarifrån jag vill sända et bref efter det behöfliga passet. Derför möter ingen svårighet, ty en vanlis kurir kan komma fram, der kanske både ni och ja, ekulle blifva hindrade. Ju mindre antal öljesiagare ni sedan medför, desto bittre. Ni skall dock ej komma att sakna behöfligt understöd, ty jag vill rekommendera er till vissa personer i Paris, genom hviskas bemedling ni inom ett par timmar skall kunna örfoga ö!ver fem hundra beväpnade män, , tili och med flera, om behofvet skulle så påkalla. Men begagna er ej deraf utom i yttersta nödfall; då derigenom skulle komma stt påskyndas en brytning, som jag v: ser blifva förr eller sednare our s dock hellre ville hafva mig pätvingad, än sjelf framkalla. Kuriren kall genast. afgå, och torde ej dröja länge att uppsöka oss i Soissons. Nu, god natt; Bi behöfver hvila er, min bäste Logåres, Skicka till mig den jenare, ni träffer i rummet bär utanför. Den unge grefven aflägsnede sig och fann vid utgåendet den af hertigen omnämnde naren, Bom under deras samtal hade vakat i det ytire rummet, för att efhålla alla obehöriga lyssnare, ett försigtighetsmått som, inder den tid hvarom vi tala, sällan urktläts. Tidigt den följande morgonen begaf sig rela säilskapet på väg till Soissons, sedan le sårade från Logåres blifvit qvarlemnade och anbefallda ät de goda Montignyboernas mina omvårdnad. Intet äfventyr inträffade mder resan, och man begagnade sig et det störda lugnet elt taga igen sin skada etter la öfverståndaa faror och besvärligheter, ;enom muntert glam, skämt och skratt. forts. föher.)