Aftonbladet – 21 september 1863, sida 2

Henrik, som redan tidigt lofvade att vida öfverträffa de begge andra, men det ljuset har brunnit ner i pipen och utbreder numera endast en illa luktande rök omkring fig. Icke behöfver ni göra några ursäkter för det att ri, ehuru till hälften underlägsen i styrka, beiriat oss ifrån detta fars liga band af utländska älventyrare. tDet är ockeå icke deröfver, eom jag ursäktat mig, utan öfver det dröj mål, bvar till jag gjort mig skyldig, då jag, i stället att omedelbarligen sfoå hit, nödgades först tåga till La Fert med mina sårade, sade grefven, cAfven derom är ingenting alt sära, fortfor heriigen. Men berätta mig nu, huru skärmytslingen tillgått. Gossen har endast ofullständigt redogjort der Huru kom pi först alt sammeanträffla med de svarte ryttarne? ? Carl af Monisoreau Leskref nu hela till dragelsen ifrån början till slut, enkelt och okonstladt, eå som allt hade förefallit, blygsamt förbigående de bragder han med egen hand utfört. Blott när han kom att vidröra sitt låtsade återtåg till den purkt, der strömmen var djupare, och strenden mera brant, sprang herticen upp från sin plats, ropande: Och ni märkte att stranden var brantare, och pi tos det i beräkning för att skydda er eftertrupp? tHvarföre skulle jag eljest gjort detta återåg?? frågade den unge greiven, icke utan en viss förvåning. Jag hode kommit att gifva akt på denna markens beskaffenhet, när jag först anföll fienden.4 Fail på knäX, ropade hertigen, fall på knä; jog önskade i detta ögonblick att jag vore en Bayurd. I Guds, i S:t Micheöls och S:t Georgs namn, slår jag dig till iddare4; och medan han sade detta, vid-!.