Aftonbladet – 19 september 1863, sida 4

TU Boken är skrifven i den afsigten, a t framställa Herran Jesus Christas, Marias son, bland judarna, skenbarligen från en ny sida. Forfattaren har egnat denna bok åt läsare i hvarje tro och stånd, samt hoppas au ban, med bär framställda bevis, skall öfvertyga de otrogna om Jesu Christi gudomliga natur, samt stärka och befästa de rättrogna i deras tro på Gud3 Son och menniskornas Frälsare. Skulle hau syckas att blot i ringare mån uppfylla sitt antydda mål, skulle det lyckas honom aw föra blott ett fåtal, äfven blot: ett af Abrahams barn till tro på Jesus, såsom Messiar, eller bott en otrogen till öfvertygelse att Jesus är Guds, verldens Skapares, enfödde Son, så anser ban sig tikligen belönt för de midnatsstunder, hvilka han tagit från sina skyldighoter som prest, för att egna sig åt detta arbete. Alla tilldragelser i Jesu lefverne, de sista fyra åren af hans vistelse på Jorden, berättas här af ett ögonvittze. Vi antaga att Adina, ea judinna, under Frälsares sista fyra lefnadsår, bott i Jerasalem och derifrån skrifvit till sin fader i Alessandra et antal bref, i h a hon meddelar bonom alla nämnda tids märkvärdiga uppträden och framställer utörligt för honom Jesu lefvernes underbara handlingar, hvilka hon sjelf dagligen skådat. Med helig skygghet och djup vördnad, völ besinnande, att han vandrar på helig mark, hat författaren, ledd af de fyra evangelierna, berättat tilldragelserna i denna underbara historia, jemte hvilken ingen annan äldre eller nyare sådan kan jemföras. Jesus var menniska och Gud! 1 denna bok framställes Man sådan och många skildringar visa honom i rent menskliga förhållanden, hvilka ban otvifvelaktigt genomielde, I hustiga andaktsstunder och i vänners krets Man skall icke söka någon brist på vördnad, der någon sådan brist icke förefinnes; och der författaren omed blottade fötter, och de försigtigaste steg framgålt. Saken har oändligen ömtåligt väsen, och författaren hoppas, att han vid sin framställning af Jesus Kristus som menniska (för aut vinna sitt afsedda mål), ingenstädes glömt det I kött dolda gudamajestätetn.