Aftonbladet – 19 september 1863, sida 2

ro de underrättelser, vi bekommit, ick sanna, eller har ryktet öfverdrifvit? Och om ni äfven icke kunnat mer än rädda er och ert folk undan de svarte ryttarae, så är det redan en stor bedrift, med afseende på deras vida öfverlägsna antal. Derom är det icke fråga, ers höghett, svarade Carl af Montsoresau. De voro mig icke så förfärligt öfverlögena, och nog bafva de lidit ett så fullkomligt nederlag, att de svårligen mera komma att uppträda med någon större samlad hop. Mängden af dem blef qvarliggande y lagfältet, och jag befarar. a t bönderon gjoit anda på olla sårades ubå mycket battre, inföll här riddaren af Aumale, tman behölver således icke besvära sig med ait hänga dem.4 Jag fruktar då, fortfor hertigen att tilltala Carl af Montsoreou, jag fruktar då att er nedslagenhet antyder på någon stor förlust ibland ert eget folk ?4 Åtskilliga äro visserligen mer eller mindre svårt sårade, var den unge grefvens svar, men endast fem hafva stupat. Det som oroar mig är något helt annat, som jag anhåller att sedermera 1å meddela ers höghet enskildt. Jag ber nu alt få göra ursäkt för det jag icke förlidne natt infann mig här, enligt aftal. Mitt sammanträf. ande med de fientliga ryttarze skeddeicke efier någon förut fattad plan, utan var helt och hållet tillfälligt, och efter skärmytslinsen blef jag tvungen alt ställa min väg till ua Fertå för att erhålla skötsel åt de sårade, Men jag har fill rain glädje funnit att min ;amle slottsfogde gått skyndsammare tillväga in hans herre och hunnit bit före mig. Jug näste pu begfva mig till mitt folk och kaffa rum och förplägniog åt dem som komma efter, ty jag skilde mig från hufvud tyrkan och red hit så fort jag kunde, när