Aftonbladet – 18 september 1863, sida 3

dömer honom orätt, svarade -hertigen af Guise. Det är hvarken lättsinnighet eller brist på god vilja, utan något oförutsedt äfventyr som här fördröjt hans ankomst. Jag är snarare orolig för hans skull och gör mig förebråelser att hafva förmått honom begifva sig på väg med endast hälften af sitt folk, Om han haft med sig hela styrkan, så skulle han kunnat bjuda de svarta ryttarne spetsen, ifall hanfstött på dem under vägen, i stället att han nu skulle blifvit dem vida underlägsen. Huru somhelst är emellertid hans uteblifvande ganska betänkligt för oss, ty med dessa tyskar på den ena och Henriks schweizare på den andra sidan skall man fånga oss, likasom gascognaren fångar fåglar, med den snara, i hvilken vi obetänksamt nog stuckit in hufvudet. Jag ber dig, Brissac, gå ned till vår värd, låt honom följa dig till de förnämsta af invånarne här i staden och försök att skaffa oss friska hästar, med hvilka vi kunna befia oss. härifrån, ju förr desto hellre. — Hvem är det ni talar med, Aumale? fortfor han, vändande sig till den unge mannen som satt i fönstret. Goda nyheter, goda nyheter!S ropade den unge mannen, som just nu hoppade ner ur fönstret. De svarte ryttarne bafva blifvit buggne i stycken vid Gandeln. Det är en kamrat der nere, som har sett den segrande truppen med sina fångar och sårade.X Lefve min unge falk!4 ropade hertigen glad. 4Jag kunde väl tro at: någonting sådant varit på färde... Nu skola vi snart få vidare höra af honom. Men tyst, är det icke trumpeter som ljuda? Gå ner, Brissac, och se till hvem det är. Vi böra icke låta öfverraska oss af hvarken vän eller fiende. Aumale, håll hästarne i beredskap. I fall det skulle vara schweizarne, så lära vi väl få draga ut genom :den. ena tullen, medan de tåga in genom den andra.4 (Forts. följer.)