dar och tallrikar för fyre till fem personer Vid ena sidan af bordet satt hertigen af, Guise, ätande på e tstort stycke kokt, färskt oxkött, med lika god aptit som om det hade varit en af mäster Lanecques ypper liga stekar eller pastejer. Några soädra ädlingar voro ifrigt sysselatta med såmma slacs förrättning, blott en enda, den som vi funnit sittande i fönstret, hade, sedan hah förtärt två skålar soppa, förklarat sig vara tilltredsställd och stigit up ifrån bordet. Hertigens och hans följeslagares betjening höllo på att äta i den stora värdshussalen, och värden med sitt folk var äfvenledes utvisad, på det att man under måltiden skulle kunna fritt yttra sig. Det är mycket olyckligt, sade hertigen, Satt den unge mannen icke har hållit ord. Våra hästar och män äro alldeles uppg far af trötthet, och--likväl, efter hvad som nyligen händt vid Mareuil, skulle det vara en galenskap att dröja här öfver natten med endast tjugo rytare.X Jag tror att ni har blifvit rädd, vackre kusin, inföll rn ef de närvarande ädlingarne. . 4Vi. lära väl snart få tänka på att svepa in er uti en sammetskåpa och inrätta åt oss ett andligt brödraskap, för att. följa vår ädle, käcke ock manlige konungs värda föredöme. Hertigen var vanligen icke den som blef skyldig svar på elt sådant aöfall, och han återtog skrattande: tDet är endast för er skull, min älskvärde kusin, som jag känner fruktan. Ni vet ju alt de svarta ryttarne svurit alt göra ända på er, så snart de lyckas bemäktiga sig er dyrbara person.5 . Saken är ganska betänklig4, yttrade en ildre; alivarsam man, och det. är mycket la gjort af denne herre till Logåres att på sådant sätt lemna oss i sticket. Det hade varit bättre om ni anförtrott er åt en mera erfaren och pålitlig person. SNI bedömer honom orätt, Laval, ni be