Aftonbladet – 18 september 1863, sida 2

de erhållas. Bönderna i trakten bade, oi fruktan för de tie :diliga ryttarne, igenstäng: och tillbommat sina boningar så godt de förmådde; och de få, ned hvilka han kund: komma tiil tals, visste ingentinz om hvac som tilldragit sig utanför på vägen. Med folk och hästar, matta och uttröttad: efter det fruktlösa kringströfvandet, sam sjelf nedslagen och bedröfvad, återvänd: Carl ef Montsoreau vid dagbräckningen til La Fert6. Hans broder berättades bafv: hemkommit långt förut och gått till hvila. uten att vänta på honom. Den unge ädlingen slöt häraf, att om än hans broder icke lyckats att föra vagnen tillbaka, ha likväl måste hafva om. densamma er hållit mera, tillfredsställande underiättelser än han sjelf; och efter att hafva eflagt sina vapen, men behållande kläderna på sig, ko stade han sig 1å sängen i det rum, con var iordniogstäldt för honom. Ehuru mycket trött och af mödor och ansträngningar medtagen både till krapp och själ, kunde han dock icke lå en biuod i sina ögon. Minnet af hans egna motgån gar och af hans broders otacksamhet, äf. vensom mörka föreställningar om framtide sysselsatte oafbrutet hairs tenkar; och då han fann att det för honom var omöjligt att sofve, steg han åter upp och gick from till öustret, som han öppnade, för att se utöf ver stadens salutorg, soin läg der midt un ler honom, Mor onhimmeln var klar och molnfri len uppgående solen sände sina strålar ångs efter en till torget ledande bred gata. vid hvars ända man säg Marneflodens glitt ande vatten och den leende trakten utan ör staden. Omkring stenkorset ;å torget todo ännu qvar de kärror och bårar, på wilka man fört hans sårade anän. in til taden, flera af dess invånare voro redan i örelse på torget, under det att landtiolket sina brokiga drägter började småningom intälla sig, medförande den: ena en häst, den ndra en åsna, lastade med jordens alster,