Aftonbladet – 18 september 1863, sida 2

än var, gaf dock Carl af Montsoreau åte anledning att hoppas. Om den väg, dei dessa män uppfångedesX, ropade han ifrigt Sjeke är densamma som vagnen följde, så är det möjligt att den ännu finnes qvar på det ställe der den lemnades och att fröker af Clairvaut icke löper någon fara. Hans broder slog sig för pannan och sade med dof röst: Nej, vagven är icke längre der. Jag har sjelf efter fiendens återtåg varit ute för att söka, men icke funnit det minsta spår efter den; och när jag hörde dina trumpeter ljuda, afstod jag ifrån alla vidare efterforskningar, emedan j g trodde alt du återförde de räddade i triumf med dig. Du har varit mycket benägen att göra mig orätt, Gaspard, yttrade Carl af Montsoreau, Huru som helst, är det nu emellert:d vår pligt att icke sluta till våra ögon, förr än vi återfunnit den unga damen, som du lofvat att föra till hennes elägtingar.4 Jag kan icke iose ait sådant är din pligt, svarade Gaspard af Montsorean, åter igen med kärf ton; då du medgifver, att det är jag, som lofvat föra henne tillbaka, så förstår j.g ej hved du har dermed att skaffa.s Det är min pligtX, sade Carl med värdighet, Sbåde såsom ädling och man af heder, det är min plig som nära förbun den med hertigen at Guise; och jag skall börja mina efterforskningar reden i detta ögonblick. Låt oss begge genast stiga till häst och skaffa oss vägvisare, som väl känna till trakten. Om du fördas åt ett håll, så vill jag begifva. nmg åt ett annat; och då det numera icke är något att befara af de svarte ryttarne, kunna vi lemna större de len af vårt folk hemma för att hvila och sköta sig. När vi åter träffas i morgon, få vi meddela hvarandra hvad vi kunnat uträtta eller upptäcka under natten samt öfverenskomma om de ytterligare åtgärder som bära vidtagas. Och nu, Gaspard, jag besvär dig, låt oss handla endrägtigt såsom