Aftonbladet – 18 september 1863, sida 2

ligt, genom att låta hår och skägg växa i långa, orediga testar. Den unge befälbaf varen såg strängt på den och sade: Ni ären här at anse icke som ärliga och redliga fiender, utan som stråtröfvare och banditer, hvilka stannat qvar i landet, sedan eder öfverhet slutat fred med vår konung. Den enda utväg till nåd, som står er öppen, är att rent och sanningsenligt besvara de frågor jag ämnar göra eder; men tm jag märker den minsta stingriog eller för sök till lögn i edra svar, så skall jag inom fem minuter låta hänga eder, den ena efter den andra, till rättvist straff för edra illgerningar. Hans ord syntes göra föga eller intet in tryck på dessa män, som dagligen voro be redda att se döden i ögonen. Att de företått hans tilltal syntes emellertid, fastän de endast med svårighet kunde uttrycka sig på hans eget språk, utan i silt eget tal inlade en mängd tyska ord och ändelser, så att det hela blef nästan obegripligt. Ni skall den enkel rene sannhet bekommeX, svarade en af fåvgarne. Hvarfor skullen wir ljuge? Ailes was ni will fragen, ni känner jo förut. Ingen schade fir uns att sannhet språke, aber farlicht fir den hals, zu ljuge. Frage ndig herr! Frage, hundert tausend, und ni skall sannhet bekomme. Förgäfrves bemödade sig likväl Carl af Montsoreau att genom dem vinna någon upplysning om Maria af Clair aut och hennes följeslagare, Det syntes tydligt att fångerne ingenting visste derom. De erkände, att de hade varit med vid det sista anfallet på markisen och hans folk, men påstodo alt de under striten tommit långt iramom vaghen, och att svin de, när borgrarne från La Fert sedermera gjorde sitt utfall, togo till flykten en helt annan väg än den, på hvilken de acländt, så bade de icke vidare sett till vagnen, eller de personer som färdades i densamma. Denna upplysning, ehuru ofullständig den